Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 april 1866, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. Poliskammaren. Handlanden Carl Engel var i dag inkallad i oliskammaren för det han i förrgår afton vid åttatiden å Nerra Hamngatan skulle ha oqvädat och slagit handelsbokhållaren W. C. Forsander, hvarför yrkades laga ansvar å Engel. Forsander uppgaf, att han vid nämnde tid i sällskap med tvenne bekanta varit inne å Engels kontor utmed nämnde gata, dervid han råkat i gräl med Engel angående en penningeaffär, som denne skulle ha intrasslat för en vän till Forsander. Sedan samtlige utgått på gatan, hade Engel kallat Forsander för bedragare och tilldelat honom en örfil, så att hatten föll af, hvarefter ordvexlingen fortfarit medan de passerat framåt gatan och slutats dermed att Engel ånyo våldfört sig mot Forsander, i det han gifvit honom ett slag i ansigtet, hvilket träffat näsan och hvaraf blodvite följt. Engel bestred att grälet uppkommit med anledning af någon penningeaffär, utan härledde sig deraf att Engel trott det Forsander och en bekant till denne samma dag på förmiddagen borttagit en plåt med Engels namn å kontorsdörren. Sedan de utkommit på gatan hade Forsander med handen strukit Eogel öfver ansigtet, dervid han kallat honom för mordbrännare och sagt att Engel tändt eld på ångf. Svea. Uppbragt öfver en sådan beskyllning hade Engel gifvit honom en örfil och när Forsander längre fram på gatan fortfarit att oqväda EnJar hade denne ytterligare tilldelat honom ett slag. För att inför poliskammaren åskådliggöra huru det tillgått vid den omvämnda strykningen öfver ansigtet, trädde Engel fram till sin motpart och utförde en dylik manöver, men Forsander tyckte alls icke om detta profstycke, ty ban anmärkte att sådant icke borde få passera vid en domstol och att Engel nu gått tillväga på ett vida hårdhändtare sätt än Forsander betett sig mot honom å Norra Hamngatan. Forsander tillstod således att vid sistnämnda tilltälle ha strukit Engel öfver ansigtet, men förnekade att ha oqvädaf honom såsom denne uppgifvit. Anmärkande Forsander, att Engel troligen af gammal vana råkat att slå honom, fastän han skulle vara en vän till Forsander, ty Engel hade vid flera tillfällen varit i slagsmål med personer. På grund af parternas eget erkännande dömdes Engel att tillsammans plikta 60 rdr, som af honom erlades, och Forsander för missfirmelig gerning 20 rdr. Forsander tycktes vara missnöjd med utslaget och hugad att besvära sig öfver detsamma.