Mandanslickan ). Berättelse från Rhen och missouris slodområde. Af BALDUÖm MöLLHÄAUSEN. (Öfvernättning af Sigfrid Nyberg) Emedan öfverstelöjtnant Werker har meddelat er sin olycklige brors historia, och ni sjolf har nedskrifvit denna historia, så behöfver jag inte mera återkomma till densamma. Det är mig desto kärare, ty jag hade redan glömt allt, allt; först genom ert manuskript har jag återfått ett klart minne af det förfärliga förflutna. — Vet ni hvad det har blifvit af denne sin lefnadslycka så skändligt beröfvado Hans Werker? Jag betraktade den frågande med öfverraskning; de för mig bekanta namnen ljödo så sällsamma från en fremlings mun, men denna fråga förvånade mig i ännu högre grad. — Han lär hafva boröfvat sig lifvet, men på det sätt att hang familj icke bevisligen kunde drabbas af den fläcken att vara en sjelfmördares anhöriga, svarade jag slutligen tvoksamt. — Det var just hvad han åsyftade, svarade medicinmannen dystert, — han kunde och borde inte längre lefva tillsammans med henne, som i förening med en jesuit hade så skamligt bedragit honom. — Han flydde; — men för att qvarlemna ett djupt, ontplänligt ) Se H.-T. N:o 1—83.