Blandade ämnen. En förfärlig famliljekatastrof. I Wien bar samtalsämnet under de sednare dagarne utgjorts af en fasansvärd tilldragelse. Frans Tuvora, 50 År gammal, känd såsom utgifvare af litografierade korrespondenser och ännu mera såsom anordnare af resor för större sällskap till Orienten, har den 3 April på aftonen hemma i sin våning med cyankali i ihå förgiftat sig sjelf, sin hustru i andra giftet, 35 år gammal, och sina 3 barn i första giftet, Aloysia 19 år, Josef 17 år och Carl 12 år gammal. Två barn i det sednare iktenskapet, Rudolf 8 år och Henrik 6 år gammal, hafva icke blifvit förgiftade; de hade tillbragt dagen hos morfadern, mekanikus Graf, och hade lagt sig på qvällen utan att se förällrarne. El. 7 på aftonen hade Tavora kommit bem med sin hustru från en promenad och då gjort i ordning thst. Sednare på aftonen fann pigan dörren till rummet stängd. Då dörren äfven var stängd på morgonen, blef den genom polisens försorg öppnad, och man fann då de 5 personerna liggande döda i sängarna och med förvridna ansigten. Tuvora låg med öppna ögon sin säng, hans hustru äfvenså med öppna ögon och ihopknäppta händer, dottern Aloysia låg på golfvet i en för henne särskildt instäld säng med änsigtet bakätvändt och händerna krampaktigt semmandragna, de begge sönerna Josef och Carl lågo tillsammans i en annan säng. Alla lågo i de vanliga nattkläder a, och kropparna voro, då polisen kom, ännu ljumma. Orsaken till det förtviflade beslutet var, att Tuvora var helt och nållet ruinerad, och framför allt hade en från Jerusalem den 2 pil ingången underrättelse, att de resande sällskapen, som der befunno Big, icke hade penningar till återresan, bragt honom till förtviflan. Ett af Carl skrifvet bref och som anträffaden hos honom intygar, att hustrun och barnen frivilligt gått in på att dö. Om Westindlen. En korrespondent från ,Vanadis tll Karlskrona Veckoblad skrifver bland annat följande om Westindien: At många resande har Westindien och Antillerna framstälts i den dager att ganska många af vårt kalla klimats innebyggare deraf kunnat tjusas; jag för min del vill ingalunda förtala denna del af jorden, men måste tillstå att den är i intet fall det jordiska paradiset. Vid annalkandet till en af Westindiens öar eller någon af dess kuster har visserligen ögat framför sig en matta af grönska, som öfvertäc