Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1866, sida 2

hvilka stoppas i deras fickor, som låna sina namn åt affären. Allt sådant vingel och rofferi har i Sverge lyckligtvis varit obekant, iatilldess vi nu från främmande land erfara berättelser derom, som väcka vår bestörtning och bedröfvelse. Om våra ord kunde tränga till Englands press, villo vi, genom densamma, uppmana den engelska affärsverlden, att icke ingå i något svenskt företag, som icke understödjes af kände och aktado svenska personer, ty nan kan vara fullt förvissad att de icke låta af några honorarier förmå sig till att utsätta sina namn såsom lockbeton för en lättrogen allmänhet. En särskild anledning, hvarför så många svenska affärer af dylik beskaffenhet framträdt i England, lärer väl legat deri, att en i London bosatt svensk affärsman lånat dem villigt sin hand. Denne man, som berömmes såsom ett aftärsgeni och besitter många intagande personliga egenskaper, har likväl med en hänsynslöshet utan like inledt äfven försigtigt folk i de most äfventyrliga företag. af hvilka många slutat med ruin. Om ock hans handlingssätt i denna del varit föranledt mera af lättsinne och en liflig fantasi än af dåliga afsigter, så har han dermed ästadkommit mycket ondt, då han i hög grad blottställt en aktad och redbar nations anse ende. Ryktet vill veta att hans verksemhe nu blifvit stäfjad genom vingleriets vanliga följder, hvarför han sjelf fallit offer, mer andra kunna träda i hans farliga fotspår och derföre synes det oss vara angeläget att någonting göres från Sverges aktade köp. manskår, för att visa sakerna i deras rätts dager och, om möjligt, förmildra intrycket af de gerningar, hvarmed några äfventyrare blottställt Sverges namn och anseende.