bÅveHDHA HUnSUA SVATLSHGOLOr, SVIN alv 101skaippade med öfverflyttandet af ett sådant sarbete från det ena syskonspräket till det sandra. A. I(Ö — Posttidvingen meddelar följande intressanta uppsats: Några upplysningar angående tulluppbörd, sjöfart och utförsel i städerna Göteborg, Warberg, Halmstad, Helsingborg, Landskrona, Malmö och Ystad till Mars månads slut 1866, jemförda med enahanda förhållanden vid samma tid 1865. v 1865. 1866. Iokommande uppbör rår 915,029. 1,225,530. Utgående uppbörd 35088. 22,614. Inklarerade fartyg st. 393. 892. Utklarerade d:o 320. 916. Utförsel af: Spanmål k.-f. 1,036, 931. 1,534,830. Kreatur: Hästar st. 1. 5. Nötboskap,, 201. 1 her. Får — 43. Svin 224. 897. Kött ctr 143. 81. Fläsk 296. 3,770. Smör 174,43. 377,36. Ost 8,80. 59,88. Ägg st. — 65,440. Plankor och bräder k.-f. 229,972. 1, 453, 155. Jern och stål ctr 16, 120. 135, 790. Koppar, garad — 456. P.-T. tillägger: Dessa siffror gifva vid handen icke blott en alltjemnt stigande tulluppbörd, hvarom nyss meddelade uppgifter från Stockholms tullkammare jemväl vittna, utan äfven en fortgående stegring i exporten af landtmannanäringens och isynnerhet ladugårdens produkter. Det är detta sednare, som i så hög grad förtjonar uppmärksammas synnerligast i närvarande tidpunkt, då man, efter mera än tioårig tullfrihet för spanmål och ladugårdsalster, åter vill införa tullbeskattning till fördyrande af dessa oundgängliga lifsförnödenheter. Under de tio åren 1855 —1864 infördes till riket i medeltal 1,827 st. nötkreatur pr år. Under de tre första månaderna innevarando år har exporten af nötkreatur redan öfverstigit hela denna ärs-medelimport. Så har också utförseln af svinkreatur under 3 månader 1866 öfverstigit de 10 årens medelimport, som utgjorde 871 st. Fortgår nu denna vår export att utveckla sig, hvilket desto helre kan sntagas, som landtbraksakademien kraftigt uppträdt för ändamålsenligt ordnande af de för oss så nya försäljningsoperationerna, så måste deraf följa ökad efterfrågan och stegrado priser iaom landet på alla sådana kreatursslag, hvilka röna fördelaktig afsättning på utländska marknaden. Den oundvikliga följden häraf måste ock blifva inom landet stegrade priser i första rummet på kött och fläsk och medelbart jemväl på ladugårdsprodukterna smör och ost. Men nu äro äfven dessa förädlade produkter föremäl för ökad export, hvilken, om också ännu icke så betydlig, likväl mer och mer tilldrager sig uppmärksamhet och, i den mån landtmannen egnar insigt och omsorg åt berodningen af ladugårdsprodukterna, måste vinna stark utveckling. Härigenom uppstär åter omedelbar prisstegring å dessa lissmedel. I den mån afsättningen och priset å kreatur och ladugårdsprodukter sålunda tillväxa, erbjuder sig för landtmannen en lönande användning af hans spanmäl, hvarigenom slutligen ocksä detta folks oundgängligaste lifsmedel erhåller ett ökadt värde och pris. Under dessa förhållanden, hvilkas inre och nödvändiga sammanhang ingen torde kunna förneka, synes oss icke blott för landtmannen obehöfligt och gagnlöst, men ur lagstiftningons synpunkt oklokt och orättvist, samt emot massan af folket hjertlöst, att genom konstlade medel ytterligare söka fördyra de för lifvets uppehälle första och oumbärligaste förnödenheter. Vi betvifla icke, att rikets ständer, under hvilkas profaing denna fråga snart förekommer, skola deråt egna all den klokhet, omsigt och oväld, som frågans djupa betydelse kräfver, samt dervid veta att frigöra sig från allt inflytando af det missnöje, som en eller annan olika bedömd åtgärd må nafva framkallat. P. T:s artikelförfattare borde ej hafva underlåtit att erinra om vådan sf rop från arbotsklossens sida på exporttullar och exportjörbud, när utförseln vållar höga priser, eller dyra tider. Vill man hafva import-tullar, så måste man vara beredd på denna konzeqvens. AA2 —