Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1866, sida 1

att förläna hans yttre en hemsk, spöklik! pregel. De djupt insjunkna ögonen hade till och med ett mildt uttryck, eller åtminstone ingenting af denna dystra fanatism, som jag annars hade bemärkt hos sinnesrubbade modicinmän, — och denne igenkände jag som en sådan. På sitt hufvud bar han ett präktigt smycke af stridsörnens vingoch stjerttjädrar, hvilkas spetsar dessutom voro prydda med en fjäderbuske af rodfärgadt tagel. Hans snöhvita hår nedföll långt och lockigt öfver de breda, men genom sin magerhet kantiga axlarne; men hvad som hos denne indian mest förvånade mig var ett tätt, helt skägg, hvilket var rödfärgadt medelst cinober och nedföll öfver halfva bröstet på honom. Att närmare urskilja hans anletsdrag var svårt, ty den ena hälften af hans skrynkliga ansigte var målad eldröd, den andra deremot mörkblå, men jag märkte att han saknade de framstående kindknotorna, hvilka i allmänhet karakterisera infödingarne, hvaremot en äkta indiansk, skarp örnnäsa framsköt öfver det eldfärgade skägget. Utom de icke skäggbevexta delarne af hans ansigte syntes endast hans båda, svartmålade händer, emedan en konstrikt arbetad och med perlor samt piggsvinstaggar rik stickad skinndrägt höljde hans öfriga kropp, och vid denna drägt voro i ymnighet fästade en trollkarls vanliga utmärkelsetecken, såsom hudar af små gnagare, fogelhufvud, ormskinn, björnklor, pantertänder, hårtoffsar af bufllar och hästar samt torkade skalbaggar. Hans höfter omgåfvos af en bred, stickad gördel, och dervid hängde, för att fallända sen medicinmans yttre, den till en pung omlarbetade, raggiga huden af ett stinkdjar, en