Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1866, sida 2

passioner intagne Srartsogel inträda till mig, för att pina mig och skryta med sin ohyggliga triumf öfver den misshaudlode Mandanflickan. Men allt förblef stilla i min närhet, endast stundom tyckte jag mig böra en dof suck eller ett utrop af smärta, då hörseln på visst sätt skärptes genom den fortfarande spänningen. Dessa sorgliga ljud härrörde emellertid icke från Schanhatta, de kommo från ett djupt, manligt bröst, och en rysning genombäfvade mig då jag tänkte mig den möjligheten att man kanske hade inspärrat oss: tillsammans med en af dessa vansinniga, hvilka. do infödda vörda såsom stora medicinmänoch förkunnare af deras Manitons befallninar. : Hvad stod att vänta om vi verkligen voro prisgifna åt de djuriska passionerna hos en indiansk, af det bittraste hat mot de hvita uppfylld vansinnig? Visserligen sökte jag öfvertala mig att man svårligen skulle uppoffra Schanhatta, sedan hennes bortförande hace kostat så mycken tid och möda, och likväl var det icke osanno-likt att de inflytelserikaste och insigtsfullastehöfdingarne och medicinmännen just sökte un-danrödja henne, för att ej låta henne blifva en anledning till blodiga tvister mellan krigare inom samma stam. (Forts.)