Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1866, sida 2

stridt hans anspräk på dessa båda kostbaraste delar af bytet. Forhandlingarne fortforo länge samt tycktes blifva ganska allvarsamma, och högljudt sprakade rådselden, hvilken man, så väl för större högtidlighets skull som för att upplysa det källarlika rummet, underhöll midt i kretsen rakt under den lilla rököppningen i taket. Då församlingen slutligen upplöstes, hade man ännu icke fattat något bestämdt beslut, ty man aflägsnade sig ej tigande, säsom annars är brukligt, från ,, medicinhyddan, utan mumlande och samspråkande likasom hade en del af de närvarande förklarat sig för eller emot de omtvistade frågorna. Så snart ljudet af rösterna hade dött bort hörde jag huru någon tillslöt och fast tillmurade öppningen inifrån. En skildtvakt skulle hafva iakttagit detta försigtighetsmått utifrån; derför uppstod hos mig den förfärande misstankan att Svartfogel hade i hemlighet stannat qvar i hyddan, för att utföra sina grymma planer mot mig och Schavhatta. Den kort derefter inträffande, djupa tystnaden lugnade mig ej. Mitt öra kunde ej bedragas; alltför tydligt insåg jag af den brinnande vedens fortfarande knastrande och sprakande; samt af det buller hvarmed nya trästycken tid efter annan kastades i elden, att atom mig och Schanhatta äfven en tredje person betann sig i den hemska trollbyddan. På hvila för mig kunde jag numera ej räkna; ty min spänning tilltog i så hög grad att blodet hotade att spränga mina tinningar, och att jag blef fullkomligt känslolös mot de plågor, som framkallades genom mitt tvangna läge. I hvarje ögonblick väntade jag att få höra Schanhattas qväfda nödrop, i hvarje ögonblick att få se den hämdgirige och af de vildaste