C. I. dUnker. 2 I Posttid-n läses: En afton för tjugo år sedan träffade den, som skrifver detta, en bekant, som stod i begrepp att aflägga ett besök hos kammarherren dUnkers familj. Han föreslog ett besök, för att bese unge dUnkers teckningar. Då omsider, efter presentationen, fråga väcktes om teckningarna, protesterade dUnker högeligen mot att framtaga dem. Slutligen och efter mycket öfvertalande framlade den blygsamme ynglingen sin portfölj, innehållande en mängd humoristiska och om betydande talent i framställningen vittnande scener ur hvardagslifvet. Oaktadt dessa afgjorda konstnärsanlag tilltrodde sig dock dUnker icke ega nog förmåga, för att odeladt egna sig åt konsten, utan fortsatte sin kurs som militär och begaf sig till Danmark krigsåren 1849 och 50. I svensk krigstjenst avancerade ban ej längre än till sergeant vid Svea garde, hvarefter han tog afsked och utnämndes till löjtnant i armåen 1853. Under tiden hade han dock bestämt sig för målarekonsten och afreste 1852 till Dusseldorf, å hvars konstakademi han under ett års tid sysselsatte sig med förstudier som figurmålare. Vid sin återkomst till Stoc holm, der han under ett års tid målade åtskilliga porträtter, tycktes han ej förverkliga de förhoppningar, man i början kunde hafva hyst om honom. Han återvände till Däsgeldorf; men ej heller hans första genretafla, ,Violspeleren, en grotesk, realistiskt utförd bild, röjde mera än en medelmåttig talent. I Dässeldorf kom han dock nu i beröring med den talentfulle genremålaren Vautier. De båda unga männen arbetade på samma atelier, och det dröjde ej länge innan man hos d Unker spårade inflytandet af den genialiske schweitzaren. Hans färg, förut tung, erhöll denna finhet, som gjorde bonom efter några års förlopp till en af Busseldorferskolans förnämsta kolorister. Ynglingens omogna karrikaturer förädlades nu till dessa snillrika framställningar af de komiska situationer i lifvet, som vi beundra i hans, Konstridare i sitt kladrum m. fl. Det går en flägt af Hogarths anda genom hans berömda taflor Spelbörd vid en badort, ,, Ett pantlånekontor, ,.Väntsal vid en jernvägsstation o. a.; och i förmåga att individualisera, att träffa det karakteristiskt anslående hos hvar och en af dessa många olikartade personager i hans kompogitioner, har inom den tyska konsten endast Knaus öfverträffat honom. dUnker behöfde ej många år för att grundlägga sitt rykte. Det blef snart stadgadt i Tyskland, men förnämligast i Holland, der havs arbeten äro högt värderade; och ingenting tycktes fattss den berömde målaren, den lycklige familjfadren. Blott ett fattades, men det förnämsta, — helsan. I Danmark fick han en kontusion å högra armen, som tycktes vara en obetydlighet och som snart bättrades; men för några år sedan återkom smärtan i armen, som snart urartade till ful-komlig lamhet. Den flitige målaren försökte då att måla med den venstra handen och lyckades temligen; men snart kom en ny fiende, som långsamt, men säkert, avancerade och ej släppte sitt rof förrän i döden. dUnker dog i lungsot den 25 sistl. Mars, och hans stoft hvilar väl nu i den vackra grafgård, som straxt utanför Disseldorfs murar omsluter så många minnen af alltför tidigt bortgångna konstnärer. I Sverge är öUaker föga k nd. Grosshandlaren. Dahlgren i Göteborg bar i sin rika samling af moderna mästare ett par af hans förnämsta arbeten; men de flesta fionas i Tyskland och Holland, hvilka länders förmögna konstvänner skyndat att tillegna sig frukterna af den svenske målarens pensel. Vid ett besök i Stockholm förlidet år utnämndes dUnker af vår konstälskande monark till professor. Han efterlemnar i Dusseldorf maska och tre barn samt i Stockholm moder och en Byster. Omn.