RIKSDAGEN. Plena Onsdagen d. 4 April. Vi meddela efter Dagl. Alleh:a följande sammanfattade redogörelse för riksståndens plena denna dag: Dechargebetänkandet förevar på Tisdags förmiddagen i samtliga riksstånden. I ridderskapet och adeln gaf det anledning till en ganska vidlyftig diskussion, som inleddes af frib. Raab, A. C., med den förklaring; att han ansåg konstitutionsutskottets dechargebetänkande motsvara svarsadressen i andra länders representation. Det borde derför innehålla ett omdöme om både regeringens system och dettas detaljer. Specielt hade friherren önskat en närmare utredning af regeringens åtgöranden i danska frågan, ty af de i saken tillgängliga handlingarna tyckes framgå att nationaläran blifvit kränkt genom ett löftesbrott. I förhoppning, att en fullständig belysning af förhållandena skulle bevisa motsatsen och åtminstone ej göra representationen delaktig i de fel, som härutinnan möjligen blifvit begångna, vände han sig till konstitutionsutskottets ordförande, till grefve Hamilton och till h. exe. utrikesministern, hvilka alla voro i stånd att lemna dessa upplysningar. — Frih. Klinckowström ansåg utskottet ej hafva rätt uppfattat sina skyldigheter, hvilka borde föranledt både till riksrätt och anmälan enligt 107 3 R. F., på grund af den förändrade tulltaxan och franska traktaterna. Hr Åkerman, frih. Sprengtporten, grefve Mörner m. fl. ogillade det slut, hvartill utskottet kommit, hufvudsakligast med anledning af franska traktaterna. Utskottets behandlingssätt försvarades af hr Lagerhjelm och frih. Alströmer. H. exc. frih. De Geer gendref de mot regeringen framstälda anmärkningarna, och h. exc. grefve Manderström yttrade med afseende på danska frågan att den grannlagenhet, förhållandet till främmande makter ålade, gjorde det nödigt att räkna underhandlingarna härom till sådana hemliga ärenden, om hvilka grundlagen talar. Ingen kunde hellre än han önska att få framlägga motiven till sitt handlingssätt i denna -sak, men han måste i detta fall vänta på framtidens dom och vädja till ronheten af sina afsigter. Grefverno Märner och Hamilton, Henning, förklarade sig, den sednare på grund af det förtroendeembete han innehaft, urståndsatta att lemna de äskade upplysningarna. Hr Dalman försvarade regeringens åtgärder i danska frågan och råkade på grund deraf in i en liflig och pikant ordvexling med frih. Raab. Efter diskussionens slut blef betänkandet lagdt till handlingarna. Alla de talare, som i presteståndet uppträdde, uttalade sig, ehuru med mer eller mindre skärpa, mot det uppförande, som en eller annan af konungens rådgifvare låtit komma sig till last vid afslutandet af de illustra handelsoch sjöfartstraktaterna med Frankrike genom att, ställande sig på partimannens ståndpunkt och derigenom neddragande regeringen från dess upphöjda ståndpunkt, tillstyrka ingrepp i rikets ständers sjelfbeskattningsrätt. Konstitutionsutskottets sätt att utan tillräcklig motivering för det resultat, hvartill detsamma kommit, affärda flera anmärkningsvärda statsrådsbeslut, drabbades äfven af ett rättvist klander från flera talares sida.