Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1866, sida 2

— — —— att från en något högre belägen punkt bes trakta solnedgången. — Jag önskade att vi redan voro borta, svarade Schanhatta med ett uttryck, som bevisade huru allvarligt hon menade. — Redan borta, flicka, återtog jag leende, ty jag trodde ej annat än att en dröm hade spelt henne något spratt, och vid den tiden hade hon ej ännu helt och hållet förlorat sin tro på de högre tillkännagifvanden, som stundom meddelas menniskan i sömnen. — Jag har upptäckt friska spår der nere vid floden, spår, som icke härröra från en hvit jägare, ljöd det bestämda svaret, och samtidigt pekade hon bortåt Missouri, der mynningen af vår lilla flod undandrogs våra ögon genom vass och videbuskar. — Var det inte spåren efter en svart björn, som kommit under natten för att taga sig ett bad? frågade jag nu uppmärksammare, i det jag bemödade mig att gissa från hvad sida fara kunde hota oss. — Björnen döljer inte sina spår, och hans klor trycka sig djupt in i marken, återtog Schanhatta och blickade ängsligt ned åt dälden; — men de spår jag såg stodo till hälften under vatten; en stapplande fot har råkat trampa på den torra marken på sidan. — Da tror att rödskinn hafva vandrat förbi dernere och sökt dölja sina spår? frågade jag oroligare. — De hafva sökt dölja sina spår i vattnet: och det har äfven lyckats dem, så när som: på det enda aftrycket. — Hvilken snitt hade mokasinen? — En söm löpte från spetsen af stortån fram till midten af fotsulan. — Kanske Pawnees, som fly undan för Dacotahs? (Forts.) .