Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1866, sida 3

sör verxlar: Lenden rår rmt 17: 8212, 90 d. d. Hamburg rdr rmt 132: 75, 90 d. d. Paris rår rmt 70: 75, 90 d. d. Amsterdam rdr rvat 149: 50, 90 d. d. Blandade ämnen. Ett obehagligt rendez-vouz. I D. A. berättas: Ett af våra hufvudstadslejon, som har stora skulder, är äfven kändt för sin tur hos det täcka könet. Det förundrade honom derför icke alls, att han en dag med lokalposten fick ett rosenfärgadt, doftande bref af följande innehåll: yNin herre! Ert nobla och älskrärda utseende har gjort ett så djupt intryck på mig, att jag önskar göra er närmare bekantskap. Kom i afton på Dramatiska teatern, jag sitter på parkett JE 78, men har också köpt JA 79, som jag lemnar åt vaktmästaren och säger åt honom att på den platsen släppa in en herre, som säger till honom ordet ,evigt. Jag räknar på att ni kommer. Emma.4 Vår bjelte infioner sig redan klockan 347 och hviskar till vaktmästaren: pvevigtk. Han hade denna afton gjort en serdeles lysande toilett, går in och sätter sig på Af 79. Klockan slog 7 och ännu stod M 78 tom. Ouverturen till den ,Sköna Helena var förbi, men ännu var platsen alltjemt tom. ,, Nå, tänkte han, ,fruntimmer och journalister komma alltid sent på teatern, När hälften af första akten hade gått, blef platsen verkligen upptagen, men icke af något fruntimmer utan af en herre, som var vår dandy allt för väl bekant. Det var nemligen en slottskanslibetjent med ett ganska fördelaktigt yttre och elegant klädd. Han hviskade i örat på dandyn, som ej blef litet förbluffad att i stället för ett rendez-vous få bereda sig på något annat: ,,Gör icke något uppseende, jag har sökt er redan i fjorton dagar, men inte fått reda på er. Jag har utslaget på mig, men om ni behagar, så kunna vi se pjesen till slut. Hvad ville vår Don Juan göra? Han fogade sig i sitt öde, såg pjesen till slut och for sedan med till den bekanta 74:an, men svor inom sig att aldrig mera låta lura sig af några kärleksbiljetter. Underhafstelegrafen öfver Behrings sund. Ifrån Petersburg skritves till ,,le Nordå: Enligt underrättelser från Stilla oceanen fortgå undersökningarne under öfverste Bulkley, för ledningen af den rysk-amerikanska telegraflinien, på ett mycket tillfredsställande sätt; ännu har intet allvarsamt hinder yppat sig. Kabeln, som skall sänkas genom Behrings sund, får 178 sjömils längd, och kabeln öfver Anadirviken 209 mils längd. Också djupleken är tillräcklig för att hindra all skadlig inverkan af isen. Som de ödemarker, genom hvilka linien går, sakna skogar, så behöfver man ej heller der befara trädens nedstörtande, hvarigenom ofta tråden afbrytes på andra trakter. Om vintern kan man med lätthet befara hela linien, åkande med hundar. De spridda invånarne hafva visat sig, tvärtemot hvad man föregifvit, gästvänliga och förekommande; man hoppas till och med få gagn af dem, till telegrafens bevarande. Nya guldgrufvor hafva upptäckts inom sydamerikanska republiken Columbia nära sydgränsen af staten Cauca på Cordillera de Barbacoas. Alldeles fabelaktiga uppgifter äro gängse om dessa guldtillgångars rikedom, och en del af de californiske utvandrarne ställer redan sin kosa dit. En korrespondent till ,,Star and Herald försäkrar, att en skicklig guldvaskare kan vaska 4 till 5 skålp. guld i veckan. Tumaco, den närmaste hamnen till Barbacoas, ligger 130 geografiska mil söder om Panama. God ossär. En viss källarmästare i S. fick en dag köpa toma halfbuteljer för 3 skillingar stycket af några fattiga pojkar, hvilka han trakterade och uppmanade att skaffa så många de kunde öfverkomma till samma pris. Under ett par veckors tid kommo pojkarne ock dagligen med hundratals tombuteljer, till dess en kypare framställde hos källarmästaren sin förundran deröfver att ingen tillökuing, utan snarare en förminskning. kunde förmärkas i lagret af tombuteljer. Detta ledde till upptäckten att ett at gallren i lagerkällaren utåt gatan var lösbrutet och för syns skull fästadt. Igenom gluggen kröpo pojkarne ner i källaren om nätterna och upphemtade de buteljer, som de sålde för underpris om dagarne. Några drag ur kejsar Nikolaus den 1:stes lefnad. Vanligen uppträdde alla ryssars sjelfherrskare, Nikolaus den 1:ste, med ett majestät, en värdighet, en otillgänglig sträfhet som endast ingaf fruktan; men han besatt en förmåga som företrädesvis vinnes och vårdas vid hofven: Han förstod konsten att umgås med menniskor, att sätta sig in i deras ider och intaga dem till sin fördel. Med militärisk cordialitet kunde han gå emot främmande; han talade väl, uttryckte sig hjertligt samt uppförde sig som en anspråkslös patriot, utan all stötande nedlåtenhet. Utan att nämna markisen af Londondery, en fanatisk royalist, hafva äfven andra, såsom engelska gesandten lord Durham och Eustine blifvit förtjusta vid hans personlig nät Hoffolket i Petersburg var likväl föga belåtet med kejsarens vana att omvexla mellan alltför stor familjaritet och en frånstötande stolthet; att han på s:mma dag kunde bemöta samma person helt olika, än som vän, än som kejsare. Denna mildhet stod äfven i skarp kontrast till den hänsynslösa stränghet och grofhet hvarmed han behandlade alla, som låtit komma sig till last den ringaste förseelse, någon försumlighet emot etiketten eller i militära angelägenheter m. m. Utan pardon blef hvar och en afstraffad, som vid en parad visade sig med en smutsfläck på skon eller en koapp oknäppt. På en bal är 1839 stod kejsaren i samtal med österrikiska sändebudet Ficquelmont, då en hos storfurstinnan Maria nyss utnämnd kammarherre afbröt för att säga till grefve Ficquelmont: ,Fru hertiginnan af Leuchtenberg ber er, herr gesandt, om äran att få dansa polonäsen med er. Kejsaren ropade förtörnad: ,,Durak! (fäkreatur!) Vet att jag icke förstår om man talar om fru hertiginnan af Leuchtenburg, men väl om hennes kejs. höghet fru storfarstinnan Maria Nikolajewna. Och om fru storfurstinnan Maria uppfordrar någon att dansa med henne, så är det en artighet hon bevisar och icke en ära som hon ber om! Kammarherren blef afsatt och bortskickad; öfverstekammarherren Golowin fick en tillrättavisning för det han föreslagit ett sådant dumhufvud till kammarherre. Ena gång på fyratiotalet for kejsaren i en öppen kalesch ut ur Königsbergsporten; der utanför ville olyckan att något brast på seldonet; då förvredos autokratens marmordrag, medan han tvangs att vänta, till otygladt raseri, och tilltalen ,Durak haglade öfver den stackars kusken. AQA— — Vw LI TA FA 12— a mA Mm ts Marknadsberättelse.