Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1866, sida 1

rustningar, för att likväl i det afgörande ögonblicket sticka pipan i räcken, synes radan nu ett krig med visshet kunna förutsägas såsom omedelbart förestående. Från Borlin skrefs d. 30 Mars: ,Ministerprosidenten grefve Bismarck hade i går uti utrikesdepartementet ett längro samtal med österrikisko gesandten grefve Karolyi. Konungen emottog i dag general v. Kalckreuth föro dennes asresa till Neisse och hade ett längre samtal med preussiske militärfullmägtigon i Paris, major v. Los, som i afton återvänder till sin post. Derefter arbetade konungen med militärkabinettet och sednare med ministerpresidenten. En kungörolse från 3:dje armåkårens goneralkommando anordnar uppköp af artillerioch trosshästar. Till Kiel hade ordros anländt, att dorvarands preussiska örlogssartyg skyndsamt skulle sättas på krigsfot. Skruskorvetten Arcona afgick den 31 Mars från Kiei till Danzig med ett stort antal officorare och matroser, som skola förstärka bosättningarno å örlogsfartygen Garnollo, Arminius och Loreley. Till Kolniscue Zeitung skrifvos från Berlin: , Efter allt utseende drifva vi krigat till möte. Infråder icke snart en vändning — fortgå de stumma rustningarno ännu längre, utan att bogge motståndarne försöka nya steg till förlikning, så blir kriget oundvikligt. Då ojter den österrikiska depeschen af den 4 Fobr. Preussen afbröt de diplomatiska förhandlingarne och började med hotendo demonstrationer, i stället för att officielt antyda ott skadeersättningsförslag eller någon annan uppgörelsemothod, som Österrike kunde acceptera utan att känna sin ära förnärmad — då begynte äfvon Wienerksbinettet, som anser grofve Bismarck i stånd till hvad som helst, att å sin sida träffa militäriska anstalter. Dessa blefvo och blifva än i dag med mycket buller inregistrerade i hr v. Bismarcks organ, Norddeutsche all. Zeitung, och draga nu naturligtvis oftor sig preussiska motrustningar, hvilka lika naturligt tvinga Österrike att utvidga sina försigtighetsåtgärder. Så hoter det, att ordres bärifrån afgått, onligt hvilka en hel armåkår och hälften af en annan skola hållas färdiga att bryta upp, emedan Österrike redan har i Böhmen 60 infanteribataljoner uppstälda jemte kavalleri och artilleri. Vi komma väl således snart derhän, att begge parterna stå midt emot hvarandra, beväpnade till tänderna, och då är väl föga hopp om fredens upprätthållando. Och för hvilket måls skull, för hvilken tvingande nödvärdighot ekulle då Tyskland förhärjas ac ett förfärligt inbördeskrig? Vi veta det icke. Har Österrike verkligen ovilkorligt fordrat, att Slesvig-Holsteiu skall görag till en suverän stat? Vi veta det icke och tro det icke. Eller har Preussen för vinnandet af sitt mål gjort Österrike, siu med egare i hertigdömena, ett autarligt skadecrsättnings-anbad? Åsven derom försjades iutet. Men skola vi rusta, skola vi skicka våra söner att slagtas i ett tyskt inbördeskrig, så fordrar den aktning, hvarpå hvarje vesteuropcisk nation har auspråk al sin regering, att man upplyser oss om orsakerna och visar oss nödvändigheten. Preussiska folket och hvarje myndig prenssare är berättigad och förpligtad att uttala sin öfvertygelso i denna fråga och, om så behöfves, vorånadsfullt ramställa den inför tronen. (Så har redan skett i Köln och andra orter, der talrikt besökta solkmöten ogillat krigspolitiken och beslatat till konungen petitionera om fredens upprätthållande). Men Kreuzzeitung, de feodales organ, är emellertid dristig nog att fordra, det regeringon skall ,med ett fast grepp qvälva alla motsägelser, som kunna gifva sig luft på solkmötena. Åunu är uock iandet icko förklaradt i belögringstillståud, ännu består rätton att hålla möten och petitionera till konunagen, och det är på yttorsta tiden, att solkot så eltertryckligt som möjligt vegogaar sig af denna rätt. Kreuzzeltung meddelar, stt samtliga de scblesiska fastningarno, äfvonsom fästningarno Wittenberg och Magdeburg, armeres. Ealigt samma tidning för den 1 donnos skola tro preussiska armekårer mobiliseres och de of rigs armekårerna sättas i fullt stridstirdigt skick. ITALIEN. Angåcndo våldet mot protestanterna i Barletta meddelas följande: ,I Barlotta, on liten provinsstad vid adriatisku kasten, hade under den sista tiden en evangelisk församling bildat sig, hvilken hade sina religionssammankouster i en för detta ändamål hyrd lokal. Mot detta srigörande från prestväldet, som hotade att utsträcka Big till hola don bildade dolen af befolkningen, började några sanatiska prester att från predikstoleu slunga anuthemor, och den 19 Mars var utsedd till kättarnes utrotande med eld och svärd. Stora massor af böge och pöbel samlade sig äfven på-eftormiddagen nämnde deg, beväpnade med backor och pikar, inträngde i flera -horgares hus, dödade en del personer, förstörde all: hvad som föll dem i händorva och satte omsider husen i brand. Till och med tjenstemännen voro icke säkra för misshundlinger. Underpresekten, som icke synes vbafva varit vuxon sin befattning, kunde med plats genom flykten öfver ett tak rädda sig för fanatikernas mordlust. Det är obegripligt, att autoritcterna, hvilka omöjligen kunnat sakna kännedom om faran, icke tagit några dispositioner deremot. Dot lilla avtalet af på stället varande karabinierer och polissergaanter förmådde icke hollor att hålla stånd mot de fanatiska, ehuru do satto sig o kraftigt till motvärn. Först låogt efter oron ligheternas början inträffade förstärkningar ff1t.1.eä