vi tänka stanna i Newyork tillsvidare. Här äro svenska fruntimmer mycket eftersökta, men det är svårt för många emigranter som komma och ej hafva något att hjelpa sig med för att komma inåt landet. Kompaniet är en välsignad inrättning, som drifves af kristlig välvilja; många, som kommit tomhändta, ha fått hjelp, men det kan ej räcka till åt alla. Det vore godt om våra landsmän ville tänka sig bättre för, innan de gå åstad, ty många svårigheter möta dem i början. Ett barn föddes under öfverfärden och ett dog. En svensk bonde blef svagsint mellan Göteborg och Hull för det han sålt sin gård; det är att hänga hjertat vid verlden. Då vi kommo till Castlegarden var der fullt af bedragare, värdshusvärdar m. fl., som ville lura emigranterna. Jeansson, som är anställd såsom tolk för svenskar och för att freda dem, är hotad mången gång till lifvet. . Jag får rum och mat der jag arbetar, men vet ej ännu hvad jag får i betalning. Gud har varit förunderligt god mot mig och oss. — — — Allting är så storartadt här, att man kan förvånas. Arbetarnes renhet föll oss genast i ögonen. Vi ha ej sett mer än en tiggare. — — Jag känner ej någon hemlängtan, men under resan var det si och så. — — På Bethelskeppet var jag en afton; det var godt, och vi råkade många svenskar der. Här är dyrt att lefva, emedan det är hög tull på allting. Svenskarne Åro mycket omtyckta här — — — Herren vare med och välsigne oss och lede oss i sin sanning och fruktan! Ett annat fruntimmer — den i föregående bref omnämnda Johanna — skrifver den 21 Augusti 1865: Jag vet att jag är långt från Göteborg, men ändock kännes som jag skulle vara mycket nära. Jag vill ej tillbaka, men önskade gerna hafva mina vänner här. — — Jag är ännu mycket trödd både till själ och kropp; vi ha ännu ej fått vårt hem ordentligt och när det är tråkigt i den yttre verlden, så verkar detta på själen. Det är den enda svårigheten vi haft här och det blir snart bättre. — Jag är för det mesta hos J—; hon bor som en dam. Fru W. kan ej göra sig begrepp om huru godt hon har det: ett bord som om de vore riktiga läckergommar, med frukter, sylter. m. m. Men bäst är att de äro snälla kristna, så att vi kunna tala med hvarandra om Herran och hafva umgänge med Honom. Jag är förvånad öfver all den kärlek och välvilja vi fått erfara af alla, som vi kommit i beröring med. Agenten för kompaniet är kristen och predikanten en gammal aktningsvärd man, som intresserat sig för oss båda. Såväl han som andra amerikanare säga att jag kommer att få det mycket bra, då jag kan tala språket. — Jag vill ock tro att det blir bra, och om 4 å 6 månader hoppas jag hafva eget hem, — J-— trifves godt och vill ej tillbaka för att stanna hemma i Sverge, endast att helsa på om en 3 år, för att träffa sina syskon och vänner. Jag vill ej tillbaka, äfven om jag hade de bästa utsigter, blott för sjöns skull. Det var nästan lugnt under hitresan och ändock var jag sjuk i 3 dagar och kunde ej äta af ångbåtens mat, fastän den var mycket bra, men jag längtade efter allt som jag ej kunde få. Här är utomordentligt storartadt allting. Kyrkorna äro så granna och beqvämt inredda, att de tjusa ögat. Mattor på golfven, stoppade dynor i bänkarne, klädda med fin ylledamast, — — — — — En utvandrare, O. O—n, skrifver till hr Nelson, sedan han anförtrott honom några penningar för sin hemmavarande hustru, den 19 November 18635: Jag har äran helsa från B—, O. O. från Karlstad m. fl. svenskar. Vi göra det i allmänhet bra. Dagspenningen är 2!1, å 3 doll. om dagen och arbetsförtjenst saknas icke dem, som vilja arbeta. Jag och L—n ha arbetat på ett ställe sedan den 21 Juni och komma att arbeta hela vintern, om helsan tillåter. Laga att vi få många dugtiga arbetare till vårt nya settlement. — — En annan emigrant, L:n, skrifver från Boston den 25 Nov. 1865 och tackar mycket för anvisning och bref till emigrantkompaniets agent i Liverpool och till hr Jeansson i Newyork. Han uppmanar hr Nelson att utfärda en varning mot resa med de tyska paketbåtarne. En tolk i Hull) P—n, har dock gifvit anledning till missnöje. Slutligen föreligga tre bref från en ung man A—n, som reste ut förliden sommar. Af brefven, alla till hans föräldrar, är det första skrifvet i Hull d. 7 Augusti 1865, hvari han omtalar att resan öfver Nordsjön gått lyckligt och att han om en half timme skulle afresa till Liverpool, för att der genast gå ombord på paketen till Newyork, dit han hoppades framkomma om 10 å 12 dagar. Det går minsann både hastigt och lustigt. Det andra brefvet är dateradt Newyork d. 23 Augusti. Häri omtalas resan. Den gick från Hull till Liverpool på 5 timmar. Den 8 gingo emigranterna ombord på paketen och den 9 ,bar det af till sjös, dock ej längre än till Queenstown, der 150 irländare kommo ombord. De första dagarne var godt väder, men derefter uppkom en förfärlig storm, som varade i 4 dagar, och då rådde en svår sjösjuka ombord. Vi svenskar fingo utsöka de bästa platserna ombord och hade det mycket bra i alla afscenden, mycket bättre än jag hade tänkt det. Maten var mycket bra: till frukost kaffe med färskt bröd och smör; middagarne soppa, ärter, kött, fläsk och potates. Söndagarne vankades färskt kött och pudding samt på aftonen th med smör och bröd. — Den 22 kommo vi till Sandy Hook — en fyrplats — och i dag i land i Newyork, der en af kompaniets agenter emottog oss och tog hnnd om våra saker. Jag har varit på flera segelloft(?) och frågat efter arbete, men för tillfället finns ej något; om 14 dar kan jag få det på flera ställen om jag vill, men det är ett långt uppehåll, så att jag väl tar till något annat. En god hyra kan jag få med ett skepp till Melbourne; kapten har bjudit mig 35 doll., men jag har ej synnerlig lust dertill. Hit komma tusentals emigranter hvar dag och afgå till Vestern. När jag skrifver detta är en agent här och vill ha 150 svenskar till en jernvägshyggnad; irländare eller tyskar vilja de ej ha. Arbetet betalas ganska bra, 12; å 3 doll. om dagen, alltefter som arbetet är till. — — Det sista brefvet är dat. Chicago d. 27 Sept. Här berättar vår brefskrifvare. att då