Bref från Svenska utvandrare. Chicago den ?4,3 1865. H. Fr. Nelson! Göteborg. Jag borde långt för detta skrifvit och framburit min tacksamhet för det goda bemötande jag och mitt sällskap rönte af Tit. vid vår hitresa. Alt, under hela resan, var så väl ordnadt, att det öfversteg vår förväntan. Sedan Tit. rangeradt allt väl i Göteborg, der ingen möda sparades för vår beqvämlighet, afgingo vi, som bekant är, den 21 Juli på aftonen och ankommo, efter 21, dygns förlopp till Hull. Der mötte oss en Svensk, som hjelpte oss, så att vi kommo derifrån på jernvägen till Liverpool, som är 144 eng. mil, till hvilken väglängd åtgick 51, timma. I Liverpool mötte oss äfven en Svensk man, som mycket vänligt mottog oss och rangerade med hästar och vagnar för våra småsaker samt qvinnor och barn, som fraktades till goda qvarter, der vi voro öfver 2:ne nätter. På samma sätt fraktades vi ned till den präktiga ångbåten City af Boston, på hvilken båt ej allenast mat och hyttor voro förträffliga, utan äfven såväl befäl som besättning visade oss svenskar, framför andra nationers folk, ett vänligt och godt bemötande. Vi voro äfven gynnade med godt väder. Efter 101, dygn voro vi vid den efterlängtade hamnen i Newyork, och oaktadt vi voro 990 personer, dog ingen under hela resan utom ett litet barn, som var sjukt innan vi lemnade hemmet. Ett barn föddes under resan. På Måndags morgon den 5 Augusti landstego vi och uppräknades i Emigranthuset, då ingen saknades. I Newyork mottogos vi äfven af en Svensk (sjökapten från Göteborg) vid namn Janson, som icke sparade någon möda för att råda och hjelpa oss, så att en del afgingo dagen efter landstigningen och en del andra dagen efter och för några medellösa familjer anskaffades plats i Newyork. Sällskapet bestod af 240 svenskar, de öfrige voro irländare och tyskar. I Liverpool träffade jag några svenskar från Norrland, som lemnade hemmet 14 dagar före oss och som hade rest öfver Tyskland; först 3 veckor efter oss kommo de till Chicago. Oaktadt de derjemte hade rest med segelfartyg, kostade deras resa mera än vår genom de många biomkostnader de haft — de hade ej heller blifvit väl behandlade. Jag bor för närvarande i Chicago, men ämnar, när våren kommer, resa upp till Iowa för att bese kompaniets land. Jag sjelf, äfvensom mitt sällskap, instämma deruti, att vi stå i tacksam förbindelse hos både Tit. och Emigrant-kompaniet, hvarför jag nu slutar med förbindlig vänskap. S. P. Lindgren, från Gefle Skog.