sätt att sörja för menniskan, sävida ej Försynen, här så väl som en gång förut och i sin egen behagliga tid, sjelf utvalt sitt folk samt befallt dem taga landet i besittning. Detta fruktbara land öppna nu sina dörrar för det gamla Europas fattiga och förtryckta arbetare, bedjande dem komma och taga i fri besittning en jord, som rikeligen lönar odlarens möda, samt försäkrande dem att de inom dess vidsträckta omräde ej ännu på många sekler behöfva frukta att gå hvarandra i vägen, emedan der ännu är rum för nära femhundra millioner, utan att ändock landet blir hälften så tätt befolkadt på qvadratmilen som några af de europeiska staterna. Jag skall nu yttra några ord om de lager af dyrbara metaller, som förefinnas i vestra delen af Förenta Staterna samt, enligt de af ,,General Land Office (December 1862) verkställda mätningar, sträcker sig öfver en yta af en million qvadratmil. Ensamt denna region anses för närvarande gifva nära 150,000,000 dollars årligen i guld och silfver. Kommissarien för ,General Land Office yttrar i sin officiella rapport, afgifven den 29 December 1862, då han talar om den stora guldregionen i Förenta Staterna på fastlandets vestra kust: ,, Endast revenyen af de ädla metaller, som finnas i denna trakt, kan ej i år komma att understiga 100 millioner dollars, och den skall under århundraden fortfara att öka sig med befolkningens tillväxt. Inom tio år skall årliga afverkningsvärdet af dessa grufvor stiga till tvåhundrade millioner dollars i dyrbara metaller, samt öfver hälften af denna summa i kol, jern, tenn, bly, qvicksilfver och koppar. Han tillägger, ,att, om samma mängd af arbetskrafter som användts på upparbetandet af Californiens guldfält och grufvor, användes på de guldfält, som man redan vet existera utom de sistnämnda tal, skulle afverkningen för året, den för Californien inberäknad, belöpa sig till minst fyra hundra millioner dollars. Och likväl är det obestridligt att bergverksskötseln på detta vidsträckta område ännu befinner sig i sin barndom. Jag skall afsluta min artikel med att anföra det sista bekanta yttrande af presidenten Lincoln, just som han stod i begrepp att lemna Hvita Huset den minnesvärda aftonen af den 14:de April, för att aldrig mera återvända lefvande, då han på nedanstående sätt yttrade sig till Mr Calfox i detta ämne: Jag har, sade han, ,en mycket hög föreställning om vårt lands mineralrikedom. Jag anser den i sjelfva verket outtömlig. Mineralier finnas i mängd öfver hela Vestern, från Klippiga Bergen till Stilla Iafvet, och deras tillgodogörande har ännu knappast börjat. Under kriget, då vi ökade vår statsskuld med ett par milloner dollars hvarje dag, hade jag hvarken tid eller lust att uppmuntra en förökad afverkning af våra dyrbara metaller. Men nu, då rebellionen är besegrad och vi så temligen känna beloppet af vår skuld, ju mera guld och silfver vi nu upptaga, desto lättare går det att betala den. Följaktligen tänker jag på allt sätt uppmuntra bergshandteringen. Vi komma att få hundra tusentals afskedade soldater, och många hafva befarat att deras hemvändande till så stort antal kunde förlama industrien genom att plötsligen framkalla flera arbetskrafter än som behöfvas. Jag skall locka dem med de dolda skatterna i våra berg, der det finnes rum nog åt alla. Utvandringen, som till och med kriget icke förmått hejda, skall på våra stränder landsätta hundra tusentals menniskor hvarje år från det öfverbefolkade Europa. Jag tänker visa dem det guld och silfver, som vinkar dem i Vestern. Säg grufarbetarne från mig att jag efter bästa förmåga skall befrämja deras intressen, emedan deras välgång är hela landets. Och vi skola inom få år visa det vi äro hela verldens skattkammare.