Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1866, sida 7

Emigrationen. (Ur Handels-Tidningen för den 29 Dec. 1865.) När presidenten Johnson i sitt märkliga kongresstal, hvaraf spridda utdrag varit i Handeltidningen införda, bland annat yttrat, att Amerikas fria stater äro den fattige arbetarens från alla jordens delar lyckliga tillflygtsort — så har han deri rätt. Äfven sådana Europeiska länder, som renat sina lagar och andra samfundsförhållanden från medeltidens föreställningssätt, förmå dock icke öppna åt den stora arbetsklassen de utvägar till försörjning, bildning och oberoende, som sätta kroppsarbetaren i tillfälle att, såsom en bergad och lycklig familjefader, med en betryggad ålderdom, uppfylla sitt lifs bestämmelse. Häraf födes ett s. k. proletariat, med allt dess fysiska och moraliska elände, hvilket fräter på de europeiska samhällenas lifsmärg och hvars yttre sår välgörenheten ej förmår att skyla, än mindre läka. Här föreligger en stor och svår fråga att lösa. Skall Europa någonsin finna denna lösning, eller skall den vara förbehållen det nya landet der bortom Atlantiska oceanen, som tydligt är kalladt att bilda ett nytt utvecklingsstadium i mensklighetens historia? För vår del tro vi på lösningens möjlighet äfven hvad Europa angår, ehuru den förutsätter en omgestaltning af många förhållanden, i den riktning att arbetets värde erkännes samt att den ofantliga massa af kapitaloch menniskokraft, som nu användes ofruktbart, till uppehällande af militärväsen m. m., återföres till de kanaler, der de kunna bära frukt och taga nya krafter i anspråk. Samtidigt härmed fordras dock att arbetaren sjelf anstränger sig med kraft att höja sig ur den okunnighetens och lidelsernas förnedwande försoflning, hvari mången ännu dväljesVi måste tro på en sådan framtid för den stora kroppsarbetande klassen, såvida vi tro på allmän mensklig förädling. Ty hvad båtar oss ett lands eller samhälles yttre glans; hvad glädje skänka oss dess blomstrande näringar, dess bildningsskatter, dess försinade sällskapskretsar och vackra salonger — när vi veta att straxt derintill, eller på djupet af det hela, råder proletariatets jemmer!