Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1866, sida 1

oroso.— — UMvertoe blanda vemod med stunlens glädje? sudo ban med ett djupt andeag, — Sorgen likasom glädjen måsto hafva a tid, och denna dog, då jag återfunnit två mla kära vän deona pappersrallo hetraktar ja i 1 min vän, — skall eguas ondus Men säg mig hur her dot lyck denna skatt från Svartsogel, dea ivdiaa, i hvars händer jag måste qvarlemna mitt manuskript? — BSvartiogel är död redan för flera år sedan; hans genom den hvita locken lätt ggenkänliga skalp såg jag i en Ottoekrigares medicinrensel. — Således har han omkommit på ett våldsamt sätt? Nå ja, han har bundra gånger e rtlert sitt blodigaas och likval boklagar fy hen har gjort u ig ca stor, en cturiigtvis utan att vilja hian esann sig troligtvis i sumtan medicinrende! som Svartsogels skalp? — Ja; oOttoen hade samtidigt bomkktigat sig dem båda, svarade jag och derefter börde jag omtala huru det h lyckats mig t komma i besiuning af pspporarallen. Min berättelse roade Wardel i högsta grad, men på samme gång ben bjertligt skrattade åt den list jag användt för att kasta on blick i Wakitamones helgedom, tå uttryckte han ke rindro hjertligt sin sumhet derför t jag efter gerozläsande bans manuskript hada gjort mig så mycken möda att upptäcka ett spår efter honom och Schanhatta. Då jag hade slutat betraktade Wandel mig åter tankfall en stund. — Det är besynnerligt, sade han derefter likasom för sig sjolf, — då jag helsado er vid träögårdsporten, hvem hade då kunnat ana att ni kände min lefnadshistoria, ja, ännu