Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1866, sida 2

— Ni monar doktor Borfiis farm? Men bör på, om ni har tid att göra besök så holsa törst på hos mig och berätta mig hur det ser ut nu för tiden der uppo. Jag bör säga er att äfvon jag har burit lädorskjortan i många år, och det gör mig alltid ett stort nöje att sammanträffa med någon, som sett sig omkring derborta. — Såledos har också pi varit vid öfro Missonri? frågade jag angenämt öfverraskad, i det jag vid min nye värds sida gick fram mot det prydliga huset i andra ändan af trädgården och dervid observerade att hans högra ben var styft i knäleden. — Ja, för aderton år sedan, ljöd svaret, — inte sannt, det är herrligt dor uppe. — Ja, ja, vildmarken eger ett egendomligt bebog, och om jag into lefde så lycklig och nöjd här, så skulle jag vilja återvända ännu en gång till VYellow-stone, om också endast på ett besök. Men jag börjar bli maklig; nej, det gick inte mera an för mig, dessutom är jag iute i det fria braket af alla mina lommar. Den kringströsvande pelsjägaren har blifvit en fredlig iarmer och vinodlare, och hvilken vinodlare, det skall ni sjelf bedöma sedan ni pruberat mina årgångar från A till Z, eller snarare från 46 till 51. Inte, sannt, ni stannar ja? Vid dessa ord hejdade hen sina steg, och i det han räckte mig handen betraktade han mig med sina stora, vackra ögon, i hvilka läg ott egendomligt lyckligt uttryck, så väns ligt, att jag med kraft slog min hand i hans och uttalade min glädje öfver att hafra trälfat just honom i min väg. f (Forts.) :