Statsrådet friherre Gripenstedis örsla anförande angående franska handelstraktaten den 8 Februarl). (Forts. från N:o 62.) Det ligger i sjolfra sakens natur, liksom et också af all erfarenhet bekräftas, att den äkraste ledaren i detta hänseende, den slaguta, som sällan missvisar, består i det enkilda . intresset, såframt detta ej förryckes enom en konstlad lagstiftning. Efter min sigt bör således hvarken något hinder upp tällas för vissa slags produktion (t. ex. ge iom erportförbud eller exporttullar) eller ågra eggelser användas för framdrifvande f andra produktionsgrenar då premierna ärför måste gifvas på andras bekostnad (t x.: genom importförbud, och importtullar) tan arbetet bör iå fördela sig sjelft, enlig aturliga grunder, och kapitalerna sjelfman å fästa sig i de näringar, der de med stör a framgång kunna användas. Då upp dommer också, på ett alldeles fritt och tvunget sätt, dea rätta och mest gagnande rbetsfördelvingen. Hvåarje land har för öf. igt sina egendomligheter, som för detsamma estämma vissa näringsgrenar såsom före. rädesvis passande. I dessa producerar åf andet utöfver sina egna behof och blir ex orterande. Vidare finnas alltid en mänge äringar, som måste förblifva lokala. Sme er, glasmästare, bagare m. fl. äro alltid be öfliga på stället, och i alla dessa afseender såste således landet sörja för sig sjelft, åt ninstone till den ojemförligt största delen Ten slutligen finnas också näringar, som så tt säga stå emellan dessa grupper, och de: ) Omständigheterna hafva gjort det för os: möjligt att förr än nu återgifva fortsättninger f detta lärorika och vältaliga anförande. (H. T.) :A ORT 0 PARAR VINER NT ATP ATA RAP