Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1866, sida 1

(GÖTEB( ERAN NGE KN RESER STEN SN NT konsert, med deklamation och bal i La Croi; å I salong. Förra året redogjorde jag för hur 4lvid dessa mycket gouterede tillställningar gå v till, det gick till på samma kätt i år och jaj esbehöfver ej närmare inlåta mig derpå; ja; tber blott få tillägga, att belåtenheten me -I denna tillställning var lika stor som vid de N föregående. e Hr Jackson Haynes, ,skridskokongen, äl lejonet för dagen, åtminstono den dag har gör oss den äran att visa sig för alla nyskne stockholmare på den tummelplats, han utvalt för sina idrotter, Nybroviken. Det är ganska svårt att få se H. M., ty ena dagen är hen lito illamående, den andra allvarsamt sjuk; emellertid narrar han ut hundratals rl åskådare hvarje dag till våra Stadsfullmäktiges våta graf, och der stå de stackars meni niskorna, fruntimmer allra mest, förstås, väntande och kuttrande, utsatta för den snåla t blåsten, afbidande H. M:ts ankomst. Ty det vet man ju, att mängden af menniskor har ett englalikt tålamod, när det är frågan om satt ,kaoogen kommer! — voro det ock blott sen skridsko-kung. Två gåuger har er korI respondent skattat åt nyfikenheten, för att få njuta af det pikanta skådespelet af en kouung — från Amerika, ena gången stod jag der länge och väl, beundrando de två anspråkslösa skridsko-furstar vi ega och våI gande mig ut på hal is då och då. Det lät både grefvo Lagerbjelke och grefvo Sparre bli — den sisto och nästsiste landtmarskal(ken — de tordes ej utsätta tig derför, fastän de verkligen tycktes ha god lust dertill. Ett sorl spred sig hastigt — det var på min andra väntningsdag — och man hörde ropas: Han är här! Hvar? Hvar? Der! Der i åkareslädan! En kung i en åkaresläla! Ja sådana kunna kungarna vara! — Kungen hoppade u: med ett majestätiskt skutt, kilade af som en ålungo och det var knappt man kunde hålla honom i sigte att börja med. Sedan hr Haynes sansat sig något, vidtogo exercitierna ur den högre skolan med svängningar, hopp, kastningar o. 8. v., som kommo tyngdlagens teorier alldeles på skam. Ja, vi vanliga svängare, som påminte oss med en viss stolthet huru vi i vår ungdom kurdo slå så der bortåt tre öglor, en fjerde med när man hade tur, vi stodo der slagna med förvåning öfver denna utomordentliga färdighet, som man knappt skulla tro vara möjlig ati uppnå. Karlen har bestämdt varit akrobat innan han blef kung, det är into möjligt annat, ty ett sådant välde får mar ej annars ölver sina undersåter, så villigt, jag vill ej säga rent af böjde de sig för, utan följde de hans vilja, ty de voro af fjederstål ända från fotabjellet. Vi åskådare begagnade tillfället att bli lito varma i händerna till en handklappning, det skulle innebära att vi ,tänkte högt om dessa undersåter, som så rikligt bidragit till förherrligandet af bjelten från Hudsons glatta ban. Ni vet redan hur Hans Moj:t ser ut, ni inbillar er lätt hur bra han skall taga sig at med en liten förgylld skridsko i kedja om halsen, med 5—6 medaljer på bröstet och siberisk pelsjägaremössa på hufvudet, det der ha våra tidningar omtalat. Åkaren väntade troget på sin herre och en hop folk vände sig till honom för att erhålla närmare upplysningar om den som åkte, men körsvennen sade, helt kort om hufvadet, att han icke lyckats få reda på någonting sjelf, ty han kunde ej tala amerikanska. — Der ser man hvad det ändå gör åt när en monark behagar utse något ställe till tummelplats för sina nöjen — folk strömmar dit, platsen blir fashion abel; här på denna Nybrovik samlar sig folk af alla klasser, och ni år so spekulativa madamer som finna sin räkning vid att placora på Rans tak buteler innehållande öl och porter — utomorlentligt friska — bakelser, karameller o. 8. v., nan äter tortor och dricker öl, allt för det vikanta i nöjet. Aldrig så litet fashionabel jar Nybroviken innan kungen kom dit, ty nan hade der om middagarne tillfälle att observera hur några af våra vackrasto unga kådespelerskor och dansöser riskorade några teg på banan, de förra till rekreation, de ednare förmodligen till en liten repetition f baletten ur ,,Profeten. Några små friterrliga och grefliga surkälstrampare och ramparinnor med betjenter ha också bidragit ill att göra Nybroviken till samlingspunkt ör gräddan — denna vik som eljest varit å illa beryktad för sina samlingar. Men så ians det här ej något vite heller, liksom vid ; en riktigt kungliga banan vid Kastellbolnen, uton man ger fina 5 öre, hoppar ofer isvallen, spänner på sig skridskorna och ilar af så godt man kan. Grefvinnan Björnstjerna är död. Ni såg anske aldrig den gamla frun? Hon sågs ör några få år sedan flyga som ett torrt kion utefter våra gator, stadd på spaning stor den verkliga nöden, för att afhjelpa enna. Den rara gamman var om vintrarne Itid klädd i en gammal, urblekt, rödbrun si iden-pelisse, kantad nedtill med räfskinn, von hatt enligt sednaste modet bar bon alld; våra damer sågo snedt på henne och ckte att kostymen var väl mycket skrikane, men derom brydde sig gumman ej det insta; hos armodets barn, som ej fäste sig id nyaste modet, var hon alltid gerna sedd sin underliga drägt, sedd genom tacksametens glidjetårar. — Den politiske källarästaren måtte ni väl ha sett, eller hört las om åtminstone? Han är också död, en hederlige Engström, som var bror med ela bondeståndet och hade det på sina fem ngrar, som han sade, för hvarenda riksdag dan 1830. Engström villo ligga mycket jupt i politiken och fick, genom sina åsigr i denna, namnet den politisko källarästaren. På lediga stunder i sin lokal satt an och läste Fryxells Svenska Historia, den