Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1866, sida 3

(Insändt.) Till Marie Holland, En näktergal liten, på sångarfård, Sin kosa mot Nordlandet förde, Visst konstrikt den sjöng, men dock utan flärd, Och glada den sången vi hörde. Ja, städse betagna lyssnade vi — Och qvittrarn den lille, var Du, Marie! Du sjöng lik en susande sommarvind Och ögat berusande smekte, Du leende väckte på mången kind, Så gladt omkring munnen det lekte; Men känslans strängar slog också Du an, Att oftast en tår i ögat man fann. Farväl, o farväl! Du från oss nu far, Gud vet om vi skåda dig åter! Du ler, jag tror det, när afsked Du tar Dock vet jag, att bjertat ditt gråter: Du far från vänner, beundrare mång... Kom åter, kom åter ännu en gång. Ett minne vi ega dock af Dig qvar, Ett echo af tonerna dina; . Hvem glömmer väl ,Gretschen, hur ljuf hon var, Så också den skälmska ,, Rosina. Och gerna med lagerkrans, sångens pris, Man borde Dig smyckat, såsom , Alice. Far fort, far fort! skörda lagrar ihop Uppå konstens helgade bana! Far fort, far fort! under jublande rop Höj din segersmyckade fana! Sprid undran och fröjd, sprid glädje och tröst, Låt sångspelet tona ur klangfullt bröst! Albert —rb— JW FFFFFFFe