Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1866, sida 3

raretrasken i vicksträckt mening (d. v. s. med inberäkning af post, bagage-öfvervigt, lik, hästar, åkdon och hundar) . . . 1, 831,363: 39, och för godstrafiken (med inberäkning af boskaps-kreatur)..... . 1, 551, 430: 02. — 3, 408,793: 41. Af hela inkomsten lemnade således passagerare-trafiken...... 53,7 procent, och gods-trafiken . . . . . 46,3 , Beräknar man inkomsten per banmil, lemnade hvarje mil af hela banlägden (medellängden af hib året trafikerade banorna utgjorde 71,6 mil): för passageraretrafiken . . . . rdr 25,577, och för godstrafiken..... . 22,031. Oaktadt vårt land icke är folkrikt gaf således persontrafiken större inkomst än godstrafiken. Af godstrafiken utgjorde spanmåls-transporten endast 792,000 centn., ehuru banorna genomlöpa våra bördigaste provinser. Ser man åter på Gefle—Dala-jernvägens trafik under år 1864, så finner man att på denna bana, som har en längd af 8 mil, transporterats 110,985 personer och omkring 42 mill. centner gods, eller icke stort mindre än hvad som förts på de 9 gånger längre stambanorna. Inkomsten för trafiken å Gefle—Fahlu-banan uppgick samma år till icke mindre än rdr rmt 1,113,882: 02, deraf persontrafiken ividsträckt mening (med inberäkning af post, kreatur, telegrat samt extra inkomster) lemnade... . 132.260: 19, och godstrafiken. . 981.621: 83. — 1, 113, 882: 02. Pasoagerareinkomsten utgjorde alltså nära 12 procent och gods-trafiken fullt. . . .. 88 af hela inkomsten. Beräknas åter inkomsten per banmil, lemnade hvarje mil af banans längd i passagerareinkomt..... rdr 16,532. och för gods-transporten. . . . . . 122, 702. Jemför man nu dessa siffror med dem, som ofvan äro lemnade angående trafiken på stam-J banorna, så finner man att, då passagerare-inkomsten pr banmil å Gesle—Fahlu-banan endast uppgått till 22 af enahanda inkomst på stambanorna, har godstrafiken deremot lemnat en inkomst, som varit fem och en half gånger störrel än den godstrafiken på stambanorna inbringat. Dessa siffer-uppgifter bekräfta sullkomligen den af trafikstyrelsen till nuvarande statsutskott, i fråga om Nordvestra Stambanans rigtning framställda åsigten (se statsutskottets utlåtande M 54 pag. 19), ,att porsontrafiken här, såsom annorstädes och snarast il ett glest befolkadt land uppnår en viss kulmination, hvaröfver den sedermera blott långsamt höjer sig, hvaremot godstrafiken städse tilltoger i en vida högre proportion; och bar trafikstyrelsen bäraf dragit den slutsats, att, de banor komma att i framtiden lemna det bästa ekonomiska resultatet, som läggas så, att de kunna tilldraga sig den största möjliga godsrörelse eller, med andra ord, hufvudsakligen betjena de näringar, som producera stora qvantiteter, oaktadt möjligheten att transportera deras produkter förutsätter såga frakter. Vill man således befordra trafiken på del redan färdiga stambanorna och påskynda den tidpunkt, då dessa banor skola lemna en afkastning, fallt motsvarande de derpå nedlagda betydliga kostnaderna, så måste man följaktligen hädanefter i främsta rummet befrämja anläggandet af sådana jernvägar, som genom att löpa in på de redan färdiga stambanorna, kunna öka trafiken på dessa sednare; och framför allt måste anläggandet afs sådana banor, som kunna sätta våra bergslager i beröring med de äldre stambanorna, erhålla en snar och kraftig uppmuntran. För att visa hvad gagn bibanor kunna lemna stambanorna, torde här böra anföras, att trafikstyrelsen i sitt förenämnda yttrande till nuvarande statsutskottet, upplyst, att Boräs jernväg år 1864 åt statens jernvägstrafik inbringade en netto-behållning af 50, 000 rdr, samt Köping— Hult-jernvägen omkring 40,000 rdr. Men, om nu så obetydliga jenban-stumpar, som Borås-vägen och Köping—Hult-vägen, af hvilka den förra har en längd af 3,9 mil och den sednaro af 6,8 mil, kunna lomna stambanorna en så betydlig tillökning i inkomster, huru ofantligt mycket större gagn skulle icke stambanorna komma att skörda af klokt anlagda jernvägar från våra bergslager ned till stambanan. Uti förberörde utlåtande upplyses i detta afseende, beträffande nordvestra stambanans nordliga riktning, att ensamt tra-. siken vid Dejeforss skulle tillföra stambanan 450,000 centner virke och 150,000 centner jern och stål, som, efter beräkning af blott omkring 1 öre per centnermil, skulle för transport på jernväg till Göteborg lemna en inkomst af 207,000 rdr, deraf 23:dolar eller 138,000 rdr vore ren behållning. Men allt detta försvinner dock såsom en obetydlighet, mot den trafik, som skulle uppstå genom anläggning af den föreslagna Frövi— Fahlu-banan, hvilken ett onskildt bolag vill byggs, om blott staten såsom lån på vanliga vilkor lemnar !;:del af anläggningskostnaden. Vi hafva framför oss en brochyr, som på ett särdeles fullständigt sätt utreder och ådagalägger den utomordentliga vigten af denna bana och vi hafva derjemte fått emottaga ett af motionären för det begärda ) Om inkomsterna å statens jernvägar, 80,6 mil i längd, stiga i samma proportion som varit fallet från åren 1864—1865 (hvartill den betydligt ökade materielen ger det bästa hopp), så skulle nettobehbållningen, som 1865 varit 2,896 procent, 1866 blifva 3,620 , 1867 , —4,525 1868 5 656