Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1866, sida 3

Blandade ämnen. Ett berg af berasalt. I nordamerikanska provinsen Nevada har man 20 engelska mil från Mendow-Valley och 18 mil från floden Colorado och det ställe der denna blifver segelbar, nyligen gjort den interessanta upptäckten af ett saltberg. Det är en kal kulle om 400 fots höjd, helt och hållet bestående af kristalliskt bergsalt utan inblandning af några jerneller stenpartiklar. Saltet är fullkomligt genomskinligt och i solskenet strålar kullen i regnbågens alla färger. — Detta är visserligen icke det enda fristående saltberg som finnes på jorden. Ett sådant finnes t. ex. mellan Manresa och Salsona vid foten af södra pyreneerna i Spanien. Det har ett omfång af tre timmars väg och reser sig 300 fot öfver den kringliggande trakten med dess ojemna och sönderslitna gestalt. Här började bergsalt brytas redan i början af 12:te årbundradet, men här är saltet af omvexlande färg, hvitt, grått och rödt. Berget blifver genom det atmosferiska vattnets upplösande inverkan på bergsaltet ständigt allt lägre, dock endast mycket långsamt eller med 4 till 5 fot på hundra år. Långa ben. Mr X. for häromdagen med bantåget till Glasgow, berättar en engelsk tidning. Waggonen var full, det fanns blott en plats qvar och hr X. fick till vis-å-vis en mycket korpulent handlande, den han obeqvämade på det allra högsta, ty för att säga hela sanningen har naturen skänkt mr X. ben, kanske de allra längsta i hela det förenade konungariket. Han försökte sticka nämnde ben under bänken, att förkorta dem på det mest älskvärda sätt, men omöjligt! De gnedo fortfarande på det mest obehagliga sätt mot hans vis-å-vis mage. Slutligen stannar trainen vid en station och konduktören ropar: — Tio minuters uppehåll! — Åh, gudskelof, sade egaren till de långa benen, i en ton af högsta belåtenhet, jag kan då få sträcka ut mina ben. — Nej, för all del, sade den feta herrn orolig, gör inte det, jag tycker att de äro allt för långa redan! Niagarafallet finnes ej mer. Enligt ett bref från hr Byng, medlem af Vetenskapernas sällskap i Filadelfia, ha oerhördt stora klippstycken remnat från bergskanten, så att vattnet sökt sig en beqvämare väg uti de derigenom uppstående remnorna och flyter nu i strida strömmar vid sidan af det ställe, hvarest förut de båda vattenfallen voro.