Ir det öfverensstämmande med klok hushållning att för den närmaste framtiden inskränka byggandet af Jernvägar I Srerge! Under denna rubrik innehåller Posttidn. efterföljande begrundansvärda uppsats: Då de beslutade stambansanläggningarne nu alltmera nelkas sin fullbordan uppstår sjelsmant den frågan: hvad är att göra för att befordra trafiken å dessa banor, så att dessmma må lemna en mot anläggningskostnaden svarande inkomst? Vi veta väl att många finnas, som anse att det är omöjligt att våra på statens bekostnad anlagda jernvägar någonsin, eller åtminstone icke förr än i en långt sflägsen framtid, kunna gifva en afkastning, tillräcklig att betäcka ränta och amortering af anläggningskostnaden och att man får vara nöjd om de bära sitt eget underhåll. Enär detta föreställningssätt grundar sig på bristande eller ofallständig kännedom icke blott om den nuvarande trafiken å stambanorna, utan ock om de utvågar vi ega att kunna mångdubbla denna trafik, skola vi söka att i någon mån bidraga till utredning af denna fråga, som för hela vår ekonomiska framtid är af oberäknelig vigt. Såsom de flesta torde hafva sig bekant utgöras de nu färdigbyggda stambanorna af 2:ne hufvudlinier, nemligen linien Stockholm —Falköping— Göteborg, eller den s. k. vestra stambanan, som, med inberäkning af sidolinien Hallsberg— Örebro, har en längd af 45 mil, samt linien Falköping —Jönköping — Malmö, eller den s. k. södra stambanan, hvilken har en längd AM oo oo os so as 35,6 eller tillhopa 80,6 mil. Hela kostnaden för denna jernvägsanläggning, med inberäkning af den dertill hörande rörliga materielen, uppgår till 62,250,000 rdr, och har således anläggningen för hvarje mil öfver hufvud kostat 772,332 rdr 51 öre. Ehuru södra stambanan i sin helhet icke öppnades för trafiken förr än i början af December 1864, uppgingo likväl inkomsterna å