Till Allmänheten! Sedan hos Fattigförsörjnings-Styrelsen annälan förekommit, att tiggeriet här i staden terigen börjat tilltaga i en oroande grad, erdeles af personer från angränsande föramlingar och af kringstrykande barn, som mtingen försumma sin skolgång, eller på ediga stunder dertill af föräldrarne uppmaas, har Styrelsen, för hvars omtanka utroandet af dylikt oskick ständigt varit ett igtigt föremål, funnit sig föranlåten att, i ikhet med hvad förut någon gång egt rum, ramställa den anhållan, att inga allmosor, inder hvad förevändning som helst, måtte varda vid dörrarne utdelade, utan fasthellre att do bettlande till Fattigvården hänvisas, för att der få behofven undersökte och afhulpne. Med kännedom om de rikliga understöd, som i många former tillhandahållas, hyser Styrelsen den öfvertygelsen, att ingen anledping till bettlande egentligen förefinnes; och då erfarenheten lärt, huru, i de flesta fall, de gåfvor, som barmhertigheten tramräcker, endast missbrukas och förslösas, samt det demoraliserande inflytande tiggeriet utöfvar på lättjefulla barn alltför väl är insedt och kändt, anser sig Styrelsen destomera befogad till denna uppmaning som den städse låtit sig angeläget vara, att lindra allt verkligt inom samhället förekommande behof och för sådant ändamål, bland annat, gått i författning om tillhandahållande på Kamererarekontoret i Försörjningshuset af såkallade matpolletter, efter ett pris af 6 öre pr stycke, för de fattigaro af arbetsklassen, som vilja tillgodogöra sig denna billiga utspisning, eller för den öfriga allmänheten, som önskar att företrädesvis på detta sätt afbjelpa någon tilläfventyrs känd och vitsordad nöd. Utan en så beskaffad förutgången undersökning motarbetas Fattigvårdens ändamål, och med full visshet kan det antagas, att hvarje annat utdelande af allmosor, isynnerhet åt tiggande barn, verkar i högsta grad skadligt och olycksbringande. Göteborg den 13 Februari 1866. Fattigförsörjnings-Styrelsen. 12011.J