VR) TRAV OS VV AA YO fy MA ,Haset, som visserligen är villigt att rösta för en förbättring af folkreprosentationen, anser det dock ändamålsenligt att icke diskatera denna fråga, innan regoringens hela plan föreligger. Lagförslaget om en förändring af parlaments-eden har lyckligt passerat alla stadi erna i undorhuset, och det beror nu af öf verhuset, om detsamma i sin nörvarande form skall blifva lag eller icke. FRANKRIKE. Tiers-partiet är intet parti, utan en symp tom, så yttrar sig en liberel fransk tidning Att det af detta parti framställda amende meat, angående de inre frågorna, icke skulle vinna majoriteten för sig, var att förutse men man har öfverraskats af svagheton i detta partis argumentation vid försvarande! af detta amendement. Ögonskonligen fattades det talarne för den goda saken både mod och sjelfuppoffring. Till och med Olivier raotsvarade på långt när icko förväntningarne. Det bästa han yttrade, var: ,,Landet är lugnt, sinnena hafva en fredlig riktning, men på djopet råder oro. Denna oro kommer deraf, att en del betviflar, att regeringen till följe af sitt ursprung, skulle kunna gifva nationen fall politisk frihet, äfven om den ville; en annan del tror, att regeringen visserligon skulle kunna gifva nationen sådan frihet, men att den icke ville det. Dynastiens framtid skall bestämmas af svaret på dessa frågor. Hafva do rätt hvilka påstå regeringon kunna våga att gifva donna politiska frihat, så är dynastien grundad på en klippa; är motsetsen riktig, så skall dynastien falla. Undertecknarno af amendemontet önska dynastions befästande och vilja dorföre hafva friheten utvidgad. Rouher, stark på rhetorikens område, förde med stor talang ,åen upplysta depotismens talan, redde sig förträffligt ur do här icke särdeles stora svårigheterna och yttrade slutligen: ,Regeringen vill lemna en fribetet i aktion och kontroll; då något hämmande element förekommer, undersöker regeringen noggrannt detsamma; jag har ingalunda för afsigt att göra någon opposition mot rättigheten att framställa amendementer. Regeringen skall göra rättvisa åt och vara tillfrodsställd med er pröfniog! Det synes noggrannt, att den kejserliga regeringen icke från detta håll anser gig hefva något att frokta. Skarparo hugg hade rogeringens sakförare att parera från oppositionens medlemmar under diskussionen öfver adressens 12:to S. På grund af ett yttrande under diskussionen, att pressmonopolet icke tillkommit genom den närvarande presslagstiftningen, svarade Jules Favre: ,Huru, man fruktar icke det påståendet, att pressen icke skulle vara monopoliserad genom 1852 års lagstiftning, under det likväl pressen helt och hållet sedan dess är beroende af regeringen, under det ingen enda tidning kan existera utan regeringens medgifvande; regeringen kan undertrycka dem alla, i fall den så för godt finner och när så behagas! Då är den uppriktighoten långt mera att respektera, när man nemligon ront ut säger: ,Diktaturen är nödvändig för oss och det är derföre vi vilja bibehålla den! Skilnaden i detta afseende meilan regeringen och oss är, att den vill hafva godtycket och undantagslagstiftninggen som regel samt utt den anser allt vara vara förloradt, om pressen underställdes domstolarno. Vi tro af en helt olika åsigt. Vi äro af den meningen, att godtycket bringar en regering allt mer och mer i fara. Men om pressen — hvilket destovärre! icke kan förnekas — på sednare tider nedlåtit sig till missvisningar, så har detta skett genom regeringens autorisation. En mängd mycket simpla sflirer stödja sig på kotterier, på chimäriska premier; kapitalerna hafva öfverlemnats till svindlande spekulationer, i stället för att användas till stöd för handeln, åkerbruket och industrien. Regeringen har aldrig varnat mot detta ofog; det skulle aldrig kommit så långt, i fall vi haft tryckfrihet! ... I en replik mot Favre hade Granier påstått, att pressen förgiftade själarne. Med anledning håraf frågade Favre hvad som således kunnat förmå Granier att föra ponnan. Granier svarade: ,Jag söker bota förgiftningen! Favre: ,Jag tager detta gvar för godt, om min kollega gör den koncessionen, att han icko ensam eger monopol på talang och dygd. Pelletan tog sig af derna anledning att hålla ett skarpt och dramatiskt strafttal öfver osedlighoten och slöheten i det franska samhället, ,Ena gång var det annorlunda, då arbetade en enthusiastisk, flitig, fremåtskridandet tillgifven ungdom i alla fack. Då hade Frankrike rikedom på talanger; Europa hade sina blickar fästade på det vetenskapligt och politiskt biljado Frankrike. Allt detta är nu förbi; en