Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 mars 1866, sida 1

emottagande, och då äfven ni skiljes från henne, så upprepa för henne mitt löfte att jag fram på senhösten kommer till missionen för att öfvertyga mig om hennes framsteg och välbefinnande. Några hundra dollars, mina besparingar, befinna sig i missionärens händer; det är visserligen en ringa summa, men den är tillräcklig att för det närvarande bestrida utgifterna för min fosterdotter. Ett skott small från flodstranden, och likasom för att uppmana oss till skyndsamhet hven kulan högt öfver våra hufvuden. Svartfötterna hade upptäckt våra förberedelser, och emedan den breda flodarmen skiljde oss från em, så försökte de att åtminstone oroa oss m sina bössor. Arskräcktes och samtidigt hörde hon nt Halberts röster, hvilka ropade ne 9 nanade henne att intaga den (5 0 at olatsen på flotten. uwe -Åt, — svarade Kate u. — alla gå förut, jag 0 vor ön! ar alt alltid tfter som hor v höfalte folk, mad hvilket sid: u tatle föra Big, att intaga r ut der fann jag 18 till Kato Halbert befann sig sc) nära om at hur nästan kande höra våra o MT lertid vändt sig bort och aii minsta tecken till otålighet ati afsluta vårt samtal. Jag insåg att halka min hemlighet och ej ville förkorta ac mig så dyrbara samtalet med hans älskad— Ännu en sista bön, miss Åate, började jag, obekymrad om att en ancra kula hven öfver oss, — hjelp mig att tta afskedet; ropa Schanhatta till er ombod, låtsa ej om