Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 mars 1866, sida 1

3 antar den. Jag bar alltför — vant vid flickan, som Försynen likasom tilli, och har under tidens lopp så fästat no, att jag ej så lätt kan afskära i som fäster mig vid henne. t 8gon för hvilken jag lefver vulle mitt lif förefalla längre fram, seu bea på a. Arhållit en viss srbnån og, i till er och lå. äenee ti i vå erdas för att bi. naodolpunkte 4 nom en lyckhg vili I skv! — död träffa u ia vå vonarmgar vi menniskor ärv H lg, — tå mis Kate ber jag er be ta Mun ett heligt arf af den, sor andetag kärleksfullt erinrau r, och ansäg sig just derigenom gitv. på sin tillgifvenhet och sitt föru kan till er öfverlemnade omsorgen 1 kär, af naturen i så hög grad begåfvad Ö således för en bättre lott bestämd varelse. — Jag lofvar er det, jag lofvar det vid min innerliga vänskap för Schanhatta, vid min systerliga kärlek till er, hviskade Kate med tväfd röst. — Välan då, mise Kate, man skall snart vara färdig till afresa, och endaar några ord återstå mig att tillägga. Ert löfte har lättat mitt bjerta från en tung börda, och med större lugn ser jag Schanhatta skiljas ifrån mig. Tag Henne således med er, för henne till missionen, hvars läge jag redan meddelat er; ni kan inte misstaga er, ty i den trakten finns blott en mission. Helsa missionären och hans hustru på det bjertligaste från mig och meddela dem allt hvad ni vet om Schanhatta. Hon skall der finna ett kärleksfullt