Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1866, sida 2

Norge. En universitetsfråga. Norska storthingots budgetkommitt6 har afstyrkt beviljandet af 1,000 spdlr till honorarium för lärare vid universitetet i Kristiania frän de svenska och danska universiteten. Kommittön förmonar, att då man vill hafva förhöjd bevillning för universitetet i ändamål att öka dess lärarekrafter, bör man först och främst vara betänkt på att komplettera de särskilda falkulteterna med det erforderliga antalet fasta lärare. Kommittöa sianer derjemte, på grund at hvad som af akademiska kollegiet yttrats, att man har skä! antaga, att ingen plan är framställd eller utarbetad för den ifrågavarande anordningen, emedan de förbindelser, som en sådan plan förutsätter, icke lära blifva vidtagna, att frågan således är oberedd eller sväfvande. — Praktisk skandinavism. Kri stienia Aftenblad för sistl. Thorsdag berättar: Såsom en liten omvexling i den fredliga amalgamation af Norska och Danska, hvilken! under den sodnaro tiden har varit rådande i våra teaterförhållanden, har nu Kristiania teater begagnat direktör Stjernströms närvaro bär i staden till att ställa skandinavismen praktiskt på scenen. Ett gammalt bildlikt uttryck betecknar teatergolfvets plankor såsom ,do tiljor, som betyda lifvet, och på dessa betydelsefulla tiljor stodo i går Norrman, Svensk och Dansk i broderlig förening vid hvarandras sida, beflitande sig att uppgå i en högre enhet, utan att derföre afsäga sig sina serskilda egendomligheter. Teatorlamporna kastade villigt sitt sken öfver hvar och en representant af de tre nationerna, och treklangen i språket kunde ej ljada synnerligt öfverraskande eller skorrande i ett rum, som så väl är vandt vid att återgifva dubbelklarg. Åskädarno sunno sig derföre snart dervid, och intet störde den förnöjelse de erforo af att blifva bekanta med en duglig och rutinorad skådespelare. — Egendomlig björnjagt. För någon tid sedan for en öfverste Gram, åtföljd af flere andra jägare, från Kristiania uppåt norra delen af landet för att jaga en björn, men måste återvända, emedan for mycket snö hade fallit. Öfverstens son, en kandidat Gram, stannade emellertid qvar och begaf sig i sällskap med några landtmän ut en dag. Medan jagtpartiet nu framryckte i spridd linie, blef Gram uppmärksam på att granarne på en sträcka af skogen nyligen hade blifvit afqvistade nedtill på ett temligen våldsamt sält. Deraf fann man att björnen måtte hafva lagt sig i bar-ide och ej kunde vara långt borta. Man slöt sig nu tätare tillsammans och ryckte försigtigt framåt. Plötsligt for en af jägorne flera steg till sidan: han hade trampat alldeles på hufvudet af björnen, som reste sig i hela sin längd. Gram gaf honom emellertid ögonblickligen tvenne kulor, som slutade hans lif.