Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1866, sida 1

annalkande; men annorlanda blef förhällandet under nattens timmar, då mörkrot icke blott försvårade sigtandet, utan äfven hvar och en af våra fiender kunde i liggando ställning bakom uppstaplad drifved skydda sig mot våra kulor. Kort efter dagens inbrott hade Dalefield och hans båda stner kommit bort till mig, och medan vi, sittande på trädstammarno, intogo vår enkla frukost, som negern bragte oss, rådslogo vi allvarligt om vår belägenhot och de utsigter till räddning den erbjöd. Da blefvo ej litet förvänade då de erforo do närmare detaljerna af Schanhattas sändning och att deras vänner från Fort Union befunno sig i närheten. Jag nämnde ej ett ord om Kates ångest för Halbert, men jeg tyckte mig kunna fiona af Dalefields och hans söners beteende att Kates böjelso ej var någon hemlighet för dem, och att de redan betraktada föremålet för hennes käriek såsom en medlem af deras familj. Emellertid öfvereusstämde vi alla deruti att Halbert, efter Schanhattas varning, åter hade begifvit sig uppför floden för att söka skaffa oss någon undsättning i vår farliga belägenhet. (Forts.)