Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1866, sida 3

Constitutionnel och ända till , Opinion Na tionale, är sysselsatt med denna fråga Sorgligt nog, är det till en stor del protek tionister, hvilka föra böndernas talan. E annan fråga, som blifvit indragen i debattet öfver åkerbraket, är om , Credit foncier Här sitter regeringen som på nålar då de! i ena handen håller frihandelns fana, unde det monopoler utdelas åt många håll. Et af talarne för nämnde penningeinstitution Fremy, hade allt för oförskämdt besvara anfallen mot densamma, för att lagstiftand församlingen med tystnad skulle finna sig dervid. Jules Brame yttrade mot honor bland annat: ,I fall herr Fremy uttalat sig som han gjort inför en samling aktieegare Credit foncier, skulle han möjligen blisvi applåderad, men han talar bär till depute rade för Frankrike, hvilkas pligt det är, ati hafva landets väl för ögonen och icke att drifva bankaffärer eller skydda bankintressen. Brame visade huru Credit foncier år 1852 grundlades för åkerbrukets intressen ven att, ända från första dagen, denna kreditanstalt hellre gaf sig in på spekulationer i hufvudstadens byggnader och tomter, förskaffade aktieegarne på detta sätt goda utdelningar, men helt och hållet svek de för hoppningar, som hos jordbrukarne blifvit väckta. Då detta ofog allt för starkt bedress, autoriserade kejsaren bildandet af ett åkerbruks-kreditsällskap. Under fem år gjorde Credit foncier allt möjligt för att mot: arbeta det nya sällskapets verksamhet och sedan aktieegarne blifvit alldeles uttröttade af dessa trakasserier, inrättade sig begge sällskaperna efter samma principer och hafva sedan förlikts som goda kusiner, jordbruket till alldeles ingen fromma. Det skulle blifva alltför vidlyftigt, att anföra alla enskildheter, hvilka under denna diskussion lades i dagen. Samman är, att man härigenom fått ett nyt! bevis på — i fall något sådant skulle behöfvas — hura meddelandet af monopoler aldrig kunna vara till för det allmänna bästa. Efter Brame talade Forcade de la Roquette, vice president i statsrådet, för att visa, huru åkerbruket alltid legat regeringen om hjertat. Den i statsekonomiska theorier väl bevandrade talaren höll ett lysande föredrag öfver kärnan i den föreliggande debatten, men undvek med diplomatisk skicklighet vidrörandet af regeringens principlöshet, att meddela monopoler på samma gång som den i viss mon redan börjat tillämpa frihandelsprinciperna. — Diskussionen i denna fråga trodde blifva mycket lång. Man vill veta att en allmän amnesti skulle, den 16 dennes (den kejserlige prinsens födelsedag), meddelss för alla pressoch politiska förbrytelser. Grefve Walewski, som redan börjar finna sitt presidentskap allt för öfverstigande sin förmåga, lärer redan hafva yttrat sin önskan att efter sessionens slut få lemna denna funktion. I så fall förmodar man, att han erhåller titel af hertig och återtager ambassadskapet i London. ITALIEN. Franska tidningen ,France berättar, att framstående parlamentsmedlemmar af det konservativa partiet sökt förmå konung Viktor Emanuel att amnestiera Mazzini och låta honom taga säte och stämma i deputeradekammaren, dit han, som vi förut meddelat, blifvit invald. Utan tvifvel — så vill det åtminstone synas oss — skulle detta vara det klokaste parti, som regeringen i denna sak kande taga. Ccesar Cantu, den sednaste af kejsar Maximilian utnämnde Guadeluperiddaren, befinner sig i Rom, der han visserligen icke har någon officiel mission, men anses för kejsar Max räkning arbeta på åstadkommandet af ett mexikanskt konkorvat. Den mexikanske kejsaren lärer nu ämna låta pruta med sig betydligt i sina förra anspråk på curians eftergifter, och man vill till och med veta, att det är i fråga ett fulkomligt öfvergående till ,de svarta, för att han, genom de klerikales stöd, ännu skall kunna bålla sig uppe. STORBRITTANIEN. Frågan om parlaments-edens förändring derhän, att parlamentsledamöter af olika trosbekännelser kunna aflägga eden efter samma allmänna formulär, synes ändtligen nalkas en tillfredsställande lösning, sedan hon i föregående parlamentssessioner strandat på de konservatives ihärdiga motstånd. Den liberala sidan i underhuset står som en man för en sådan förändring af eden, att densamma uteslutande teger hänsyn till parlamentsledamoten såsom statsborgare och ej såsom medlem af en viss kyrka elier sekt. Men äfven torypartiet — annars så segt och envist i sitt motstånd mot reformer, som stå i närmare eller fjermare samband med kyrkliga angelägenheter — synes numera gynnsamt stämdt för ifrågavarande förändring. På ett af lord Derby och hr Disraeli sammankalladt enskildt möte af konservative underhus-ledamöter, å hvilket saken afhandlades, uttalade sig bland 200 närvarande endast 3, bland hvilka naturligtvis hr Neudegate, mot hvarje förändring af eden, och vid eds-billens första JJäsniog var det endast 6 konservative, som följde i hr Newdegates kölvatten, då han genom den s. k. omröstnings-korridoren promenerade till nej-sidan, medan hela den öfriga skaran, liberale och konservative om hvarandra, under stor munterhet tågade åt det motsatta hållet. Den nya lagen om åtgärder mot boskapspestens spridande synes icke vara utan god