tt Irlands räddnirg endast voro att söka il tt fullkomligt lösslitande från England meelst ett revolutionärt uppror. Den nämnda våra hungersnöden hade till närmaste följd n utvandring från Irland, den s. k. irish xodus, till Förenta Staterna, hvilken i inet annat land haft något liknande. Det yntes en tid, som vore det icke frågan om n vanlig emigration, utan ett helt folks utcndring, hvilken man då jomförde med sraels folks tåg till Egypten. I början af 860-talet bade, till följa af denna utvanlring, en holt och hållet ry irisk nationaliet uppkommit i Amerika, hvilken, oberörd sf de i moderlandet genomförda reformerna, cko för England hyste rågon annan känsla in hatet och ingen annan önskan än om lämnd. Utbrottet af inbördes kriget i Förenta Staterna förde en stor mängd af de riska invandrarne som soldater under reoublikens fanor, och Englands sydvänliga båll ning alstrade i Förenta Staterna en retad, bitter stämning, hvilken förutsatte möjligheten äf ett krig mot England som nära föreståonde. Gynnsammaro förutsättningar för tillvägabringandet af en plan för förödmjokande af den förhatade fienden och för Irlands befrielse från det sachsiska oket kunde det parti, som uteslutande på den fysiska styrkan byggde sina förhoppningar, aldrig tänke sig. Amerikanska kriget tjenade tusentals irländaro som en ovärderlig krigsskola; om man försäkrade sig om Förenta Staternas bistånd, om man organiserade det iriska folk elementet i Amerika på samma gång som de missnöjda elemonterna af befolkningen i Irland för partiets ändamål; om man, för den händelse, att det, under eller efter det inbördes kriget, skullo komma till ett krig mellan Amerika och England, höjde upprorsfanan i Irland och med penningar, vapen och soldater från Amerika understödde den iriska revolutionen, så skulle ja utsigterna för detta företags lyckliga utförande vara särdeles goda, i fall nemligen det någonsin skulle vara möjligt. Inom den iriska emigratio.en trodde man på en sådan möjlighet, och, stödd! på den antydda kombinationen af förhållandena på ömse sidor om eceaner, trädde feniernas sammansvärjning till lif under vintren 1861—62. Namnet fenier var länadt från iriska historien. De gamla irerna hade en krigarekast och en af deras berömdaste krigshöfdingar var Fionn eller Finn, hviiken i celtiska folksånger från andra århundradet prisas för sina hjeltebragder. Hans rykte och ära öfverglänste alla hans efterträdares, och då man omtalade utmärkta iriska krigare, hade man för vana att kalla dem ,finna, d. v. s. Finns män. På engelska öfversatt blef häraf ,fenians. Feniernas förbund var således — det innebär sjelfva namnet — ett förband meilan beväpnade män, af män, hvilka satte hela sitt förtroende till sina vapen, och sammansvärjningens ändamål gaf sig således nogsamt tillkänna genom namnet af det förbund eller brödraskap (brotherhead), som förenar nutidens fenier. Grundläggaren af detta brödraskap i Amerika var John O Mahony, hufvudmannen i Irland var James Stephens. Hvar organisationen först kom till stånd, antingen i Amerika eller i Eugland. har man hittills icko fått reda på; likaså är det ursprungliga rangförhållandet mellan O Mahony och Stephens icke ännu på det klara. Sannolikast är det antagande, att från början dessa beggo chefer atöfvade en oinskränkt auktoritet, hvar och en inom sin verknings-sfer, samt att de arbetade för hvarandra. Enligt vittnesberättelser, aflagda inför specialkommissionerna i Dablin och Cork (i slutet af förra och början af innevarande år), framgår, att redan i början af 1862 hade feniska meetings förekommit och brö der blifvit värfvade för förbundet. Det po litiska ändamålet med dessa meetings dolde: under masken af fotbollspartier. I den ed som medlemmarne aflade, förbundo de sig att vara medlemmar af iriska republiken hvilken ansågs redan vara faktiskt etablerad och hålla sig beredda att på anförarens be fallning ofördreajligen gripa till vapen. Dess: meetings och värfningar fortsattes under som maren och hösten samma år. I Maj 186: finna vi mr Luby, en af sammansvärjningen: hufvudmän i Irland, som emissarie i Amerika Han besökte der, i sällskap med OO Mahony som då kallades , store John, den irisk: legionens i Potomac-armten läger, hvilker legion kommenderades af general Corcoree Här församlade emissarien i nattliga möter denna legions officerare kring sig och inbe rättade till Stephens resultaterna af sin res: samt de stora förhoppningar man kund: hafva på den transatlantiska fenianismen. Ef ter Lubys återkomst kom på tal frågan on nödvändigheten af en fenisk organ i Irland Härtill felades likväl pengar, och för upp rättandet af en sådan tidning voro remis:e nödvändiga från bröderna i Amerika. Äunt innan de nödiga förberedelserna härför vorc slutade, förekom i Amerika en af de vigti Åemssoensnete RRR——R— — och bedjande, att jag gjorde mig de bittrast