Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1866, sida 2

Ett lands välstånd och armod. Etterföljande uppsats i Mariestads Vecko blad lemnar ännu ett nytt bevis på att sund: praktiska åsigter i statshushållningsläran börj: att alltmer framträda och utveckla sig landet: ,Hvari består skilnaden mellan välståne och armod? Deri, att vi i i förra fallet hs lätt, men i sednare fallet svårt att ashjelpa våra brister och tillfredsställa våra behof — kortligen: att erhålla hvad vi anse nödigt nyttigt eller önskligt. Det finns endast två sätt, på hvilka nationen kan förskaffa sig de föremål, som hon behöfver till förbrukning elier önskar sig, nemligen dels genom att sjelf tillverka dem, dels genom att införa dem från utlandet. Men utlandet ger oss intet för intet; de produkter, som vi införa, låter det endast få utbyta mot de inländska varor, som vi till gengäld utföra, eller för de tjenster vi på annat sätt göra det (såsom genom handelsflottans fraktfart.) Våra materiella förhållanden bero således på totalproduktionen, det samlade resultatet, af vårt lands serskilda verksamhetsgrenar. Hvarje ökning häri är en vinst, hvarje minskning en förlust. Men låtom oss icke bedras af skenet: den enskilda näringens produktion blir i sjelfva verket icke ökad, derföre att dess pris genom godtyckliga tullsatser på ett konstladt sätt höjes. Derpå kan måhända zäljarn (producenten) vinna, men köparn förlorar allraminst lika mycket, och då de på konstlade sätt höjda priserna endast kunna astvingas den inländske köparn, blir vinsten för nationen derigenom icke större utan tvertom mindre; ty fördyrandet af en vara och brist på densamma följas städse åt. Om man t. ex. genom en oblyg tull förhöjer priset på ett stycke kläde (eller fläsk) från 10 till 18 (det må nu vara rdr), blir följden, att visserligen äfven den inländske fabrikanten (eller producenten) kan af sina landsmän erhålla 18 rdr för hvad som endast är värdt 10 rdr, men nyttan deraf för det allmänna ökas icke. Landet vinner derpå intet; ty den samma vinsten — arbetets resultat, sjelfva produkten — klädesstycket (eller fläsket) blir derigenom icke mera lämpligt att skydda mot kölden eller tillfredsställa flera personers behof — kortligen dess brukbarhet blir derigenom icke större. Men tingens nytta består just i att förbrukas, icke i att säljas eller köpas, och den beror på deras förmåga att afbjelpa våra brister; om det derför icke är denna, utan en föråldrad ariffs maktspråk som framkallar de höga priserna, om dessa sålunda icke äro naturiga uten med konst uppdrifna, så är det ydligt, att de ej heller kunna begagnas som måttstock, då man vill uppskatta resultatet if nationens verksamhet. Dennas storlek bestämmes deremot ovedersägligen 1) genom nängden af sjelfva de föremål, som vi framringa till vår egen förbrukning, samt 2) senom mängden af sjelfva de varor, som vi rån utlandet tillbyta oss för våra utförsel-. rtiklar. Införselns storlek beror af utför-J eln, och rikligheten i vårt förseende medl: åväl insom utländska förbrakningsartiklar eror således på totalproduktionen af våraf! amtliga verksamhe!sgrenar. Men välstånd ch armod betyda ju icke något annat, än ! tt rikligt eller otillräckligt förseende med li saterielt godt. En större produktion är så-li des, relativt taget, detsamma som välstånd, I I 2 mindre produktion i Sommå mån armod. !c