Mandanslickan ). Uerättelse från Rhen och Missouris slodområde. Af BALDUN MöLLHAÄAUSEN. (Ofverzättning af Sigfrid Nyberg) — Vet du då om hon vill följa mig som maka? frågade jsg med låtsad sorglöshot, ehuru Schanhattas förslag blott var ett äterljud af de hemliga tankar, hvilka, eburu ännu obestämda, hade bestormat mig efter min bekantskap med Kate Dalefield. — Ilvilken flicka skullo icke känna sig lycklig och stolt öfver att blifva min faders hustra? — Da tror det, mitt barn, svarade jag och en djup suck, hvilken gällde så väl det förflutna som det närvarande, undslapp ofrivilligt mitt bröst, — men hos do hvita qvinnorna är det inte tillräckligt att mannen är en skicklig jägare; det fordras något mera för alt väcka deras tycke; men låt oss lemna detta ämne; jag hoppas att en tid skall komma, då du, mitt kära barn, skall välsigna det bruk, som tillåter dig att fritt få följa din egen böjelse. Schanhatta måtte ej hafva fullkomligt föratått min mening, ty hon teg, och innan hon hade tillfälle att göra mig någon ny fråga, stördes vi genom gallopporandet af en häst. Vi sågo osstillbaka, och straxtderefter sprängde ) Se H.-T. N:o 1—57.