Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1866, sida 2

anna läraremotok I GCÅDOTg uUedsatta Kohn inbjuder till det femto allmänna svenläraremötet, som kommer stt sammanbåa i Stockholm dan 18 Jani och fortfara fyra dagar. — Segelsällskap. Bredvid det i hafiåstaden förut varande sagelsäl skapot har t nytt sådant i dessa dagar bildat sig, omttande ett betydligt antal stupoch bätzare. Sällskapet, som kallar sig ,Vikinärnek, har för ändamål att genom uppmunan till täfling i bå sogling befordra utveckn i korsten att handtora mindre fartyg t att gonom gemensamt företagna expetrioner till sjös bereda deltagarne ett af do est nppfriskande och engenhma nöjen. Fullj tndiga stadgar äro uppgjorda och af sällpet, som redan konstituerat sig, antagna: — Isläggning. Enligt i Thorsdags från . D. A:s korrespondent i Öregrund ingäng en underrättolse har Botterhafvet tillfrusit å långt man kan se från Gräsön, i anleding hvaraf Örskärs fyr sodan den 2 dennes lifvit släckt. — Tulluppbörden och Exporten i täderna Göteborg, Warberg, Helsingborg, andskrona, Malmö och Ystad till Februari nånads slut 1866, jemförda med enahanda örhållanden vid samma tid 1865, förete, onigt Posttidn., följande siffror: 18 1866. ankomm. upphörd rår 473, 526.330. Jigående uppbörd , 4,355. 8,614. nklarerade fartyg st. 84. 243. Jtklarerade d:0o 69. 253. I Utförsel af: Spanmål kf. 313, 626. 736,113. Kreatur, nötboskap st. 26. 855. får n 0. 30. svin h5. 0. 162. Kött ctr 121. 50. Fläsk 201. 2,473. Smör 25,58. 195,77. st 0,90. 28,533 Plankor och bräder kf. 229,932. 353, 891. Jern och stål ctr 16, 100. 76,350. Posttidningen anmärker härvid: ,Hvad härvid synnerligen förtjenar uppmärksammas är den ganska betydliga tillväxten i utförsel af landtmannaprodukter. Spanmål har väl länge utgjort föremål för sådan utförsel; och ehuru årets stegring i denna rörelse i betydlig mån torde hafva sin grund i den blida väderlek, som utmärkte första månaderna, och som tillät obebindrad sjöfart, utgör i allt fall den mer än fördubblade utförsein af spanmäl ett faktum, som väsendtligt bidrager både till förklariog af spanmålsprisens förhöjning och till den bättre mening om vårt landtbruk, hvilken onekligen på sista tiden inträdt. Åunu mera glädjande i detta för landet så högst vigtiga hänsående är företeelsen af en stigande export utaf våra ladugårdsprodukter. Denna export, så ny och i följd deraf ännu så föga ordnad, har likväl redan under årets 2 första månader från några få hamnar uppgått, efter låg beräkning, till mera än 200,000 rårs värde. Den rätta väg, på hvilken Sveriges förnämsta näring kan och måste framgå, har, länge insedd, nu blifvit inslagen. Sveriges icke jordegande befolkning skall få vidkannas stegradt pris Å sina första lifsförnödenheter, i den mån dessa söka fremmande och mera lönande marknader; men ingen god medborgare skall klaga deröfvar. Hvad deremot med allt skäl skulle öfverklagas vore om svenske Oe eåå icke nöjde sig med den vinst en sådan fri täflan skänker, utan tillika och på samma gång i skyddstullar sökte ett konstladt sätt för att kunna beskatta den inhemske förbrukaren. Vill den svenska, jordbrukaren för sitt bättre beredda smör, för sin gödboskap och öfverhufvud för sina produkter här hemma betinga sig det högre pris, som motsvarar hvad han, efter afdrag för frakt och handelsomkostnader, kan erhålla t. ex. i Eagland, så må han väl ock unna den icke jordbrukande befolkniagen att få från Finland och andra Östersjöprovinser inköpa dylika, men sämre produkter efter deras pris, tillökadt med frakt och handelsomkostnader, utan att dervid tillika fordra en fordyrande skyddstull. Bjada icke rättvisa och billighet, bjuder icke sjelfva klokketen denna moderation i anspråk?! — Gudaktighetens lön, Man har ofta antagit att den sanna gudaktigheten måste lida stor vedermöda i denna syndiga verld, och att degsa timliga trångmål utgöra just en pröfning för den sanna förtröstan och en skärseld för evigheten. Na fianes ett parti af s. k. ,troendo, hvilka äro angelägna att framhålla, det gudaktigheten (eller gudsnådligheten) får sin lön äfven i detta jordelifs timliga förmåner, så att den, som försakar ett arbete på Söndsgen, får så mycket bättre framgång på Måndagen, o. s. v., föj respeglingar, hvilka kanske kunna väcka en fromhet af ett visst slag, men icke den fromhet, som söker sin glädjo i det som ligger ofvan detta jordiska. Ett nytt bidrag till denna nya lycksalighetslära läsa vi i Väktaren af den 8 dennes, der dot om en aflidon donde och kolportör Erik Andersson berättas bland annat följande, som är rätt betecknande för denna saks ,kristliga uppfattning, hvilken, såsom man lätt finner, är behäftad med en god del krass vidskepelse. Väktaron omtalar: Sedan Erik Andersson funnit frid i Jesulförsoning och fått smaka sötman af Hans kärlek, tvingades han af samma kärlek att vittna för andra om sin Frälsare, om nödrändi r e oomvända att ana agarne, gi att hålla and natten och fick fö spar år tjenande t kristligt gusbondfolk ver han den som morgoa och afton ledde den husliga andakten, och månget kärt minne lefver. ännu der efter den tjenaren. En sommar var det långvarigt roguväder vid höbergningstiden Fiera ängar afslogos, men intet gräs blef torrt och fick inbergas, och särskildt på drängen Eriks uppmaning och med förtröstan, att Gud skulle höra deras böner, afslogs mera gräs än som anaars hade skett. Ändtligen inträffade någon dags uppehåll, och följande morgonen gingo de ut med förhoppuing att få inberga i ladorna; men knappt voro de framkomne till ängarna, förrän bimmelen öfverdrogs med moln, och de hotades med ett snart fallande regn. Då säger Erik: , Nu, käre vänner, måste vi först särskildt bedja Herren gemensamt, att Han hjelper oss, annars går det icke väl i dag heller. Så föllo de på sina knän, och Erik bad. Han bekände, att de för sina synders skull förtjente allt det straff, Gud lade på dem, och ealt den tuktan, Gud lät dem vederfarss, men bad för Jesu skull, att Gud nu ville straffa, tukta och aga dem på annat sätt och låta dem få inberga den föda, Gud låtit växa åt deras kreatur, att icke dessa Arkyuldiga atkuylla få lida för daraa avndara tnn