lad tilläragelse. Denaa äroport är dock lott spännbjelkarne, som skola uppbära kudolen på expositionspalstset, af hvars begge inna ej förenade partier blott det yttersta ynes från den ofvan angifna ståndpunkten. Jår man fram till byggnaderna, finner man ut bär arbetas med fart, och det beböfs ock;å, ty ofantligt mycket återstår ännu. Man )örjar mer och mer försona sig med byggnaderna och tror att de, sammanfogade till on, skola komma att erbjuda en ganska imposant aublick. Någonting ovanligt erbjuder sig i morgon på k. scenen, i det skådespelerskan mamsell Harling, säkerligen bekant för Göteborgs publik, debuterar såsom sängersko, och det i ett sannerligen ej obetydligt parti: Annas i Feiskytten. Man är högst nyfiken att få höra hur detta skall aflöpa. M:l Horlins bar under sitt engagement vid dramatiska teatern varit mycket litet använd, så att hor har haft god tid att idka sångstudier, och bon lär väl gjort sådsna framsteg, att k teaterns direktion vågar låta henne försök: sig. — På dramatiska teatern skrattar mar kopiöst åt ett lustspel från , Vaudeville! kalladt ,Snedsprång, synnerligt väl öfver flyttadt på svenska af baron Stedingk, för säkras det. ,De nygifta med ,Snedsprång! till efterpjes — onekligen en representatio som har sin pikanta sida. Södra Teatern låter , Andersson, Petters son och Lundström hvila och ger nu del af mig bobådade Les drames des cabarets som af bearbetaren, f. d. skådespolaren, nt litteratören Lundgren, kallats ,I botten a glaset, men af hr Zetterholm gifvits de mera rafflande namnot ,Rusets demon. H Hodell är verkligen att beklaga: allt sedai julas har han snart sagdt hvarenda qväl varit full, såsom Landström, i 3 akter oc flera tablåer, och nu får han fortsätta me fylleriet i fem akter i det nya stycket — det är dock all anledning att tro, det Rua sets demon ej skall förmå utöfva något lång varigt inflytande på vår publik, men då kom mer ,Andersson o. s. v. fram igen, och h Hodoll blir ju aldrig nykter på det viset. Xy.