det förbi. Barnen taga öfverhand, och det är tid att vi lemna plats åt dem. Vi skola nu derföre dö undan. Det hade också mannen inenting emot och de Jade sig ned och dogo. Pi har enligt grönland ka sagan döden kommit i verlden. Det sedliga och ekonomiska tillståndet inom hertigdömet Nasseu. Härom innehåller Vossische Zeitung åtskilliga märkliga meddelanden, och berör dervid bland annat ett ämne som väckt uppmärksamhet till och med bär. Handeln med fattiga gossar, heter det, och halfvuxna flickor florerar ännu alltid i vårt af försynen så rikt välsignade land. Från amtet Neuerod, den egentliga källan för detta ofog, samt från norra delen af amtet Hadamar, drifvas ännu stora skaror af ,,Olyckliga gossar till Ryssland och Skandinavien, för att der genom musicerande, handel med träoch korgvaror, konstgjorda blommor och bilder — allt sysselsättningar, som äro ämnade att dölja det egentliga ärendet: tiggeri — skaffa sin ,patron fulla fickor och goda dsgar. Då ändamålet med dessa tiggareexpeditioner blifvit vunnet och patronens ficka full, så hemskickas de förförda barnen i ett såväl i fysiskt som moraliskt afseende högst beklagansvärdt tillstånd, efter att i utlandet fått lida af bunger, köld, missbardling och till och med ,,ännu värre. I hemorter utöfva åter dessa demoraliserade varelser ett bedröfligt inflytande. En klokt och väl skrifven uppsats i Mittelrh. Zeitung påstår hufvudorsaken till denna själahandel vara att söka i det med josuitism förenade byråkratiska regeringssättet. Den sorgliga ryktbarhei, heter det der, som Nassau i alla länder vunnit genom sina tigsarskaror, sina dansflickor och prostituerade, mäste ha en inre orsak, det måste finnas någontivg ruttet i det sociala lifvet. Endast för mineralier och mineralvatten inflyta årligen millioner i landet — och likväl drifver nöden invånarne ut i främmande land såsom arbetare, tiggare eller prostituerade. Nassau-bor och savojarder ega ungefår samma rykte i verlden. Der det offentliga lifvet, hederskänslan och sträfvandet efter sjelfständighet så energiskt undertryckes hos folket som det aker i Nassan, der kan ingen hederskänsla sinnas. Det ifrågavarande fenomenet visade sig redan innan Nassau började sörvaltas på rent byråkratisk facon, och sedan jesuitismen tillkom och införde neapolitansk regeringskonst, måste också neapolitanska förhållanden inträda — osedlighet och fattigdom. Denna under regeringens ögon kungjorda uppsattring träffar hufvudet på spiken. Ett så djupt kräftsår kan icke botas genom blotta polisåtgärder. Blott en regering, som gör folkbildning och folkets välstånd till sitt mål, kan möjligen sätta en gräns för denna ,Hurdy-Gurdybsodel. (A.-B.) Porträtt ef markis Boissy. Det tyckes som man i Paris ginge upp till en skriftställare för att blifva porträtterad med pennan, likasom man går till en målare, för att blifva afbildad med penseln. Något sådant framgår af en artikel, som pyblicisten Adrien Marx skrifvit i tidningen Evenement och hvilken gör för ögonblicket mycket uppseende i Paris. Denna artikel uppdrager ett porträtt af markis de Boissy, den celäpre franske senatorn, Englands afgjorde fiende. ,Jag var just sysselsatt, säger författaren, med att betrakta en sutentik Titian, då det hastigt ringde på klocksträngen och portvakten låste upp för en liten pigg gubbe, torr och rörlig... Det var markis de Boissy. Ett knotige onsigte, ögon som sköto ett stycke utom sina hålor, örnnäsa, läppar, på hvilka ett ironiskt leende spelade, en bakåt sluttande panna, full af skrynklor: se der hans bufvud. Hvad kroppen beträffar, ser den, relativt taget, afmerglad, bräcklig och sjuklig ut. Eburu de: var tidigt på morgonen var gubben klädd i freck. En svart halsduk omslöt hans magra hals, och hans ben ringde ssmman i ett par fodral af casimir. Blott fötterna hade frigjort sig från de konventionella formerna och betäcktes af tjocka filtsockor. Ni vill ha min biografi? sade ban till mig. Den är mycket enkel. Jag har gjort mycket dumma studier, jag har alltid hållit i enfa dig vördnad grekiskan och latinet och jag har ända från min barndom utmärkt mig genom en ytterlig frihet i vanor och tankar. Min far önskade att jag vid nitton års ålder skulle ingå vid lifgardet. Jag lydde horom, men fastän jag älskade att rida hade jag föga smak för stallet, dit jag beordrades till tjonstgöring en gång i veckan. Emellertid bar jag sabeln så länge att jag hann slåss i tjugo dueller. Pair af Frankrike under Ludvig Filip har jag på sednere tider kommit mig upp i talarestolen, med hufvudet uppsyldt af den färdomen, att en god medborgare bör egna sig i första rummet åt sitt land, i endra åt fanan. Jag är from uten att vara skrymtare, jag skulle ej försumma en megsa för en million, men jag skulle ej vilja bikta mig om jag finge ett kejsardöme. Man säger att jag är rik, det är möjligt att så är; i hvilket fall som helst få andra mer nytta af hvad jag eger än jag sjelf. Jag tycker om att ha lysande mottagningar hos mig, men deremot vet jag ej hvad det vill säga att befalla min betjent att ge mig min paletot. Jag passar upp på mig sjeif, och om jag ej sjeli bäddar min ilas så är det derför, att jeg skulle bädda den illa. Jag är ingen karl med studier, jag har aldrig ansträngt mig synnerligt i studerkammaren Hvad jog vet, derför har iag att tacka erfarenheten, hvilken är den bästa bok som finnes och hvilken gifver menniskan den ärligaste öfvertygelsen. Många af mina embetabröder öfvertänka på förhand de saker de skola behandla i senatens möten. När jag deremot stiger upp i tribunen, vet jag ej hvad jag skall säga och när jag stiger ned igen, vet jag ej hvad jag har sagt. Jag glömmer aldrig detta: jag talar ej till mina embetsbröder, utan till hela Frankrike. Man väsnas ofta när jag har ordet, men def lyckas mig dock alltid att få fram det jag vill ty jag är seg och onvis ...Jag kan bli slager kanske, men man skall aldrig kunna kross: mig ... Dock, det är tid på att jag rekommen derar mig. Dagen efter det artikeln blef synlig i Evne ment skref markisen till tidningen ett bref, hvilket han protesterade mot det irreligiös: uttryck rörande bikten, hr Marx lagt i han mun — annars var teckningen riktig, säge markisen. DTDF——2 :E 2——— — a