Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1866, sida 2

Om den nya Storthingsbyggnadena öppnande berättar Kristiania Aftenblad för eistl. Måndag följande: Don kya storthingsbyggnadens högtidliga öppnande försiggick i dag kl. 12 på middagen, vid hvilken tid storthinget in eorporo bogaf sig från den gamla lokalen i Departemontsgaarden till den nya byggnaden och genom hufvudingången mot Ejdsvoldsplatsen till storthingssalen,7 hvarest statsrådets och Iöiesterets medlemmar hade tagit plats i de för dem bestämda loger. Galleriet var sallt besatt af åskådare. Första bänken var förbehållen damerna, likasom rummet bakom pelarne, gom uppbära galleriet, var upptaget af festligt klädda damer. Den höga, halfceirkeltormiga salen presenterado sig mycket väl, i det att ett klart solsken föll in genom dess ädelt formade fönster. Oivanom fönstren löper det temligen breda galleriot, hvilket, likasom det öfriga träarbetet i salen, kar en kraftig ekfärg, hvilken upplifvas af rik förgyllning. Tvärväggens midtolparti upptages af presidentens stol, öfver hvilken riksvapnet är anbringadt; sidopartierna äro inrättade till loger i tvenno våningar, dels för regeringens medlemmar och utmärkta gäster, dels för referenter. Midtemot presidentens tribun höja sig representanternas platser amfiteatraliskt. Från kupolen, från hvilken den stora ljuskronan nedhänger, delar taket sig i aflånga fält med matthvit botten, hvarom slingra sig ekblad, hvilkas färg harmonierar med den ljusa grundon, genom hvilken går ett bredt guldband i upphöjdt arbete, som följer salens halfcirkeljorm. Framemot galleriet afsluta takets fält sig i mindro rutor. Vid husvudingängen mottogos storthingets ledamöter af byggnadskommissionen, och derefter höll, sedan ledamöterna hade tagit plats storthingspresidenten Harbitz ett tal, hvilkeafslöts med att alla ledamöterna på hant uppmaning utropade: ,Gud bevare Norges dets Konstitation, dets Konge! M Efter det församlingen yttrat dessa ord fortsatte prosidenten: Så varde då denna sal invigd till en storthingssal, invigd i Herrans namn, och i hans namn vilja vi ru öfvergå till vårt dagliga arbete, efter hvilka ord man öfvergick till förhandlingarno. Samma dag, kl. 4 e. m., hölls i anledning af dagens högtidlighet en festmiddag på Hotel du Nord, till hvilken man hade inbjudit statsrådets och höiesterets ledamöter, akademiska kollegiet, rektor Holmboe, borgmästaren, formandsskabets ordförande och vice ordförande, byggnadskommissionen, m. fl. Bland de inbjudna voro äfven Ejdsvoldsmannen, amiral Konow, m. fl., hvilka voro hindrade från att komma. Lokalen var rikt dekorerad med guirlandrar, blommor och statyer. I salens fond hade man uppställt norska och svenska riksvapnen, omgifna af norska och svenska flaggor, framför hvilka man anbringat konungens byst. På galleriet, der orkestern var placerad, hade man äfven anordnat platser för referenter. Bordet var dukadt i hästskoform och värdar samt gäster satte sig vid detsamma parvis. Storthingspresidenten IIarbitz förde statsrådet Stang till bordet, lagthingapresidenten Christensen statsrådet Riddervold, o. 8. V. Presidenten Harbite föreslog först en skäl för H:s M:t Konungen, hvarofter statsrådet Stang upplästo följande från H:s M:t ingångna telegram: Jeg overdrager Statsraaden at fremlxre fölgende min Hilsen: Jeg lykönskor Storthinget til dets nye og verdige Bygning! Maa denne, som den gamle, indeslutto Nationens bedsto Mend, og maa Fölelsen for Feedrelandet, Kongen og Foreningen eltid dori, som hidtil, finde sine Talsmead! Derefter utbringades flera skålar, såsom för Fedrenelandet af byfogden Christensen, för Sverge af advokaten Kildal, för regeringon af stiftsamtmand Vogt, o. 8. v. Under festmåltidons förlopp ingingo äfven tvenne andra telegrammer, af hvilka det ena var från Porsgrands mekaniska vorkstad.