Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1866, sida 1

RIKSDAGEN, Plenum d. 3 Mars. Ridderskapet och adeln. (Kl. 6 e. m.) Diskussionen om femte husvudilteln ). Af statsutskottets utlåtande r:r 52, rörande regleringen af utgisterna under riksstatens femto hufrudtitel, föredrogs först punkten 1, hvari utskottet, som icke funnit något att anmärka vid de lönestater, hvilka blifvit uppgjorda för de särskilda corpser, under namn af kongl. flottan och kongl. skärgårdsartilleriet, i hvilka, enligt den nya organisationen, K. M:ts flotta blifvit fördelad, hemställer, att rikets ständer, i enlighet med K. M:ts nåd. förslag, medgifva, att de för besals och underbefälspersonalen nu anvisade medel må, för tillämpning af samma lönestater och organisationens fullständiga genomförande, fortfarande och framgent blifva använda-. Om denna punkt, som således gällde sjelfva organisationsfrågan, uppstod en längro diskussion, som öppnades af hr Brakel, M. Det vore klart för en hvar, att de sednare tidernas ändringar i sjökrigsmaterielen äfven måste föranleda ändringar bland dem, som skola sköta densamma. Så mycket mer måste detta vara klart för sjöministern sjelf. Grefve von Platen hade också framstält ett förslag till flottans omorganisation. Tal. behöfde ej redogöra för detta förslag, ty det vore för ståndets ledamöter tillräckligt bekant. Men för att bedöma ändamålsenligheten af detsamma vore det nödvändigt att göra sig ett klart begrepp om de olika fartygsslagens ändamål. Grefve von Platen hade föreslagit 3 fartygscerter: korvetter, monitorer och mindre pansarfartyg. Korvetterna skola först och främst skydda vår handel i de bamnar, der svenska handelsintressen äro på väg att utbildas. Så har hittills ej skett, utan de fartyg, som utskickats, hafva endast gjort en parforcejagt och ej visat sig stort längre i hamnarna an som fordrats för att selutera dervarande fästniogar. Tal. hoppades dock att så icko skulle ske hädanefter. Vidare skulle de under krig uppsnappa fiendtliga transportfartyg och kryssa utefter våra kuster till skyddande af vära egna handelsfartyg. Ändamålet med moni:orerna skulle vara att lägga sig bakom de förnänsta inloppen till hjertat af landet, nemligen i upländska och södermanländska skärgåärden, för att mota fienden eller åtminstone hindra hans framträngande, för att sedan, om de blifvit tillbakaträngda, gå bakom Waxbolms stängsellinier. De mindre pansarfartygen åter skulle uppträda på samma stridsfält som monitorerna och tillsammans med dem hindra fiendens framträugande, samt vidare, om de blefvo tillbakaträngda, likaledes lägga sig bakom stängsellinierna för att försvara Waxholm, för att sedan, om äfven Waxholm forcerats, uppträda på de smala vattnen vid Edsviken, Wärtan m. fl. I sista hand skulle de, om äfven Stockholm. fallit, uppträda på Mälaren, och deras ändamål der kunde han ej uppfatta vara något annat än att söka hindra fiendtliga pansarfartyg att der intränga och att utgöra en skärm för vår armk. Men om Stockholms slussar, såsom han ville hoppas, utvidgades, skulle monitorerna kunna uppfylla samma ändamål tillsammans med de mindre pansarfartygen. Men grefve von Platen tyckes äfven hafva en annan afsigt med dessa pansarbåtar. I hans förslag hvimlar det af uppgifter om hvartill de skola användas. Låtom oss då se till hvar de skulle användas. På Slätbaken, Wettern och Wenern heter det först. Vid Slätbaken skola de visserligen kunna hindra en fiendtlig landstigning, men att de längs Göta kanal skulle kunna understödja vår arm är orimligt, ty fisnden går ej rakt fram för att köra näsan mot wettern, utan han tager vägen åt Askersund eller Jönköping. Också ansåg general Franc Sparre, som anlade Carlsborg, nödigt att hafva två centralfästningar, en vid hvardera ändan af Wettern. På Wettern och Wenern kan ingen ) Vi lemna i dag, efter Dagl. Alleb:a, en närmare redogörelse för denna ganska pikanta diskussion.