Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1866, sida 1

svartfogeln och derigenom äfven göra honom in tjenst. -— Intet fremmande öga skall se den skymf nan tillfogat en berömd krigare; jag vill illintetgöra trolldomen och föra blekansigtena illbaka till Missouri; de behöfva inte det taande papperet, och jag befrias från on skadig medicin! — Med dessa ord förde han det antända sköret till krutet, och i nästa ögonblick var papperet förkolnadt. Ehura jag temmeligen noga erinrade mig brefvets innehåll, såg jag likväl med saknad huru papperet förvandlades till aska. Svartfogel deremot betraktade med synbar skadefröjd huru de klara gnistorna irrade omkring några ögonblick på brefvets förkolnade delar, tilldess de slutligen försvunno. Om jsg ännu hade betviflat hans förrädiska afsigter, så hade det uttryck, hvarmed han slutligen bortblåste de svarta flingorna, varit tillräckligt att förskaffa mig fullkomlig upplysning derom. Ur hans ögon Jyste det oförsonligaste hat och en obetvingelig roflystnad. Ur dem framlyste att han numera såg två lockande uppgifter framför sig i stället för en, och likaså litet tänkte på att låta Dalefield och hans lilla sällskap ostörda uppnå Missouri, som att uppgifva sina planer på Schanhatta. Mot min förväntan nämnde han ej ett enda ord mera om Mandanflickan, det tydligaste bevis att han öfvertänkte huru han lättast och säkrast skulle kunna bringa henne i sitt våld. Likaså ansåg han det öfverflödigt att bedja mig tiga angående det törhållna brefvet, medan vi långsamt återvände till lägret. Det förvånade mig ej. Jag föreföll honom antingen för enfaldig eller för ädelmodig enligt hans begrepp, eller också hade han beslutit låta mig dela samma öde som Dalefields expedition, ifall jag förenade mig med den