Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1866, sida 1

språket, började jag uppläsa det, hvarvid jag med flit valde sådana ord, af hvilka jag kunde vänta, att de skulle utöfva åsyftad verkan på indianen: , Dalefield, Halbert sänder dig handen. Svartfoten, som vill vara en Minetareh, skall visa dig vägen till den stora floden. Jag har läst i Svartfogels hjerta. Hans bjerta är en qvinnas och skall förblifva en qvinnas bjerta, så länge han håller detta papper i sina händer; alla hans företag skola misslyckas. Men om ban öfverlemnar dig detta papper, och för han dig, som han lofvat, i säkerhet uppför Missouri, så är den onda förtrollningen bruten, och han blifver åter en man och krigare. — Är det allt? frågade indianen hastigt, då jag tystnade. — Det är allt, och jag råder min vän att lemna papperet till sina hvita vänner, ty den skadliga medicinen blir då bruten. — Om medicinpapperet icke längre är i Svartfogels händer, så är ju förtrollningen bruten? frågade indianen med glödande ögon och darrande läppar, i det han tog brefvet ifrån mig. — Ja visst, svarade jag utan att ana något ondt samt i hopp om det lyckligaste resultat. Svartfogel lade det uppvikta papperet framför sig på marken, derefter utströdde har något krut deröfver, och sedan han medels flinta och stål satt en bit sköre i brand, be redde han sig att antända krutet. — Hvad tänker min broder göra? frågade jag och tillbakahöll indisnens hand. — Papperet är en ond medicin, jag vil inte längre bära det på mig. — 8å lemna det åt dina hvita kamrater de skola glädjas vid att emotta papperet a