Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1866, sida 1

Men här var ej tid att anställa några betraktelser; en skarpsinnig och grym fiendes misstrogna blickar voro riktade på mig, och redan innan jag ännu hade genomläst hela brefvet, visste jag hvad jag lämpligast borde meddela Svartsogel såsom skrifvelsens förmenta innehåll. — Min tappre vän måtte hafva en fiende i Fort Union, anmärkte jag och lade ett visst uttryck af skadeglädje i min röst, — en annan skulle åtminstone aldrig hafva vågat skymfa en stor krigare på detta sätt och låta honom bära en medicin, som småningom måste förvandla hans hjerta till en qvinnas. Svartfogel betraktade mig förvånad; en sällsam blandning af hat, hämdlystnad och vidskeplig fruktan afspeglade sig i hans cinoberröda drag. — Aha, hvita äro rödskinnens fiender, hväste han, — men hvarpå väntar min broder med det kalla hjertat? Må han säga mig hvad papperet innehåller, så att Svartfogel vet mot hvem han skall rikta sin hämd. Jag upplyftade åter brefvet, och långsamt, likasom öfversatte jag innehållet på Sioux) Se H.-T, N:o 1—55,