har telegraserats till ,IHamb. Korr. från Kö penhamn. Der vill man imellertid icke känns till en sådan vägran från Danmarks sida men antager deremot att Österrikes förhalande af ratifikationen hänger tillsammans med dess önskniagar att motarbeta Preusser och vinna det angustenburgska partiet ;j Holstein. Redaktör C. Ploug redogör nu sjelf i siv tidning för den skandal tvenne eller rättare en öfvermodig junker tillställt på hans byrå Grefve Sponneck, som var klädd i uniform med sabel, var den som uppläste skrifvelser na från kamraten, baron Bretton, och hels tiden nästan uteslntande förde ordet, då deremot baron Reedte-Thott var civilt klädd och i det hela taget förhöll sig passivt. Den andra skrifvelsen, som Sponneck uppläste, sedan Ploug vägrat att duellera, förklarar denno sednare för en ,ärelös och feg karit. Då Piong begärdo få behålla skrifvelsen, ne kades detta, hvarpå han förklarade de beg ge junkrarne, att han betraktade det som en feghet att förnärma en person i hans eget rum på ett sådant sätt, att man undandrog sig ansvaret derför. Härpå svarades att han skulle få höra närmare. Grofvo S. förklarade att han personligen gillade skrifvelsernas innehåll, hvarpå Ploug tillade, att S:s mening var honom fullkomligt likgiltig. Ett par dagar efteråt tillställde löjtnant Bretton redaktör Ploug ett nnmmor af Rigstidenden, on illa renommerad organ för juakerpartiet, åtföljdt af en skrifvelso från Bretton, hvari han förklarar, stt han till följe af Plongs begäran att få en afskrift utaf det af grefve Sponneck applåsta sändebrefvet nu sänder honom tidningsnumret, der båda hans skrikvelser äro aftryckta. Han tillfogar emellertid, att i den för Ploug upplästa skrifvelsen stod ärelös och feg karl, men att redaktionen af , Rigstid. gjorde utesliatandet af ordet ärelös till ett oeftergifligt vilkor för intagandet. Bretton tillägger, att han vidhåller detta uttryck, men dermed blott syftar på, att Ploug skulle hafva brutit ett Beettons fader i sinom tid gifvet hedersord. Ploug förklarar, att Sponneck icke nämnde ett ord om något af Ploug åt den äldre Bretton gisvet hedersord, som han sedermera skulle balva brutit, och att hela historien derom är en ren dikt. För sin personliga del, förklarar Piong, behöfver han ingen upprättelse för den obofogade förnärmelse han lidit. Han har hittills varit så lycklig att förvärfva och bevara sina medborgares aktning, han kan omöjligen härigenom förlora den. Det är blott hans ställning som tidningsutgifvare och som medlem af folkrepresentationen, som nödgar honom att söka den upprättelse som lagen förmår gifva honom.