geriagsblad. — Ett bidrag till ejelsekrifvenhetens historia. I Fäderneslandet af sist. Lördag berättas följande: I Oosdagens officiela tidning såg man att konungea ,i nåder afskedat kaptenen vid Svea lifgarde, friherre Axel Gabriel Oxenstjerna. Att detta afsked dock ej måtte varit så särdeles nådigt, bar jag mig särskildt bekant; tvärtom har det varit föranledt af tvingande omständigheter, nemligen en konduit, som ingalunda varit värdig en militär och innchafvaren sf ett så gammal-aristokratiskt namn. Den unge kaptenen, gom är 31 år, har i fyllan och villan många gånger betett sig som om han varit mindre klok, och då jag icke i hans friherrliga värdighet kan finna rågot sköl att uadandölja hans galna bedrifter (ty i mina ögon äro en baron och en dräng fullkomligt lika goda i och för sig), vill jag för dig uppenbara en liten del af friherrns meritlista, till en början anmärkande att enligt officiela uppgifter har han i polisen varit pliktfälid för fylleri och oljud m. m. icke mindre än — aderton (18) gånger. För flera år sedan lade han sig en natt uti öfverlastadt tillstånd på Qvartersgatan å Ladugårdslandet, sedan han hkväl först afklädt sig sina fioa civila kläder, hvilka bortstu!os, och måste baronen fram på morgonen begifva sig hem till sitt logis på Regeringsgatan, iklädd en lånad drägt, som äfven i det yttre skalet närmade honom till dräggen af folket. Den gången gjordes icke sak af affåren, men skandalen var bekant både bland kamrater och andra. En annan gång hände det vid slussen att vår lille baron, hvilken som vanligt njutit för mycket af Bacchi håfvor, trillade ned i slussgrafven, hvarvid pickelbufvan föll af och gick till botten, men sjelf blef han uppfiskad i en -norshof, om hvilket tragikomiska uppträde fiskköperskor och slusskarlar m. fl. ännu kunna berätta lustiga saker. Förbigående många andra nästan lika tokiga äfventyr öfvergår jag nu till hvad som hände för någon tid sedan på Norra Smedjegatan utanför skräddar Kzedings hus. Baronen, i sitt vanliga tillstånd, kom dit på natten och liksom förut på Qvartersgatan inbillade han sig vara hemma och började kläda af sig. Klockan hängdeg på portklappen och hatten på en afvisare, hvarefter han lade sin trötta lekamen i den mjuka rännstenen. Han hade dock då den otur att väckas af polis, och följden blef förhör inför chefsembetet, som nu nödgade kaptenen att lägga in om sitt afsked. — Förvisad spelare. I Fäderneslendet berättas: Inom ,väl underrättade kretsar har man på sista dagarne tört glunkas derom, att en resonde tysk skulle varit uppkallad till den hemliga domstol, som heter poliskammaren, och, gedan vissa mystiska omständigheter om honom kommit i dagen, blifvit af öfvorståthållarcembetet tillsagd att med det snaraste begifva sig. härifrån. Detta har man ansett sig böra hålla så hemligt, att till och med polisnotarierna varit förbjudna att tala om det för siva bekanta, allt på det saken ej måtte komma till tidningernes kunskap. Genom särskilda för polismästaren oupptäckliga kanaler har jag dock fått reda på åtminstone en del af omständigheterna vid denna affär. Saken är verkligen sann, och se här hur det har gått till: Uogefär i medio af förra månaden anlände hit en tysk af elegant och distingueradt (?) ttre, som tog in på ett botel vid Norra Smedjegatsn under namn af Nath. Keiserson. Hen har här lefvat mycket gentilt, uppehållit sig ofta i ,,sällskapet på Hotel Rydberg och spelat flitigt. I Tisdags var han uppkallad till poliskammaren och ålades då att sednast i går begifva sig härifrån samt har förmodligen nu lemnat staden. Sådana äro do yttre omständigheterna. Orsaken till den hastiga förvisningsdomen kan jag naturligtvis ej beständt uppgifva, men det hviBkas att hr grossbandlaren i sitt spel haft en os ovanlig tur, äfvensom det påstås att hr ar samme hök, som för ett par år plockades g n Sdlan Å Suber och b. att hr K., liksom denve, uppgikves och ena kinden hafva ett mycket krutstänkt ärr, gom han lärer fått af ett på något utländskt bla :äl