sida, hvilka eljest hylla demokratiska åsigter. Hr P:s insigter och ånglighot såsom yrkesman lara väl oj hindra honom att kanna ega ett godt omdöme äfven i den sak, hvarom na är fråga, och hans omdöme jätvas visserligen icko af det sätt, hvarpå vissa tidningar nu bemött honom. Hvad hr P:3 yttrande angår, sådant de: i borgareståndets protokoll blifvit uppfattadt, så finna vi deri ingenting att ondgöras ellor gyckla öfver, äfven om man ej delar hans åsigter. Vi återgifva detsamme härnedan, på det att våra läsaro må kanna derom döma. Hr P. yttrade: En af de mest glädjande företeelser, som mött mig, sedan jag började deltaga i och tänka öfver allmänna angelägenheter, är just denna kongl. proposition. Ivar och en i landet bör glädja sig åt att direkte från regeringen få meddelanden om dess åsigter i folkets angelägenheter, ty vi veta, lite hvar, huru tidningarne återgifva och redogöra för regeringsåtgärderna, hvar tidning efter gin uppfattning. På Jängre afstånd är det således nu svårt att erhålla en riktig uppfattning af och tillförlitligt omdöne om regeringens politik och de ledande grundsatserna derför, men finge man en särskild regeringens organ inom pressen, som härför redogjorde, så visste man att detta är regeringens tankar, dervid folket kunde trygga sig. Den diskussion, som häraf föranleddes inom pressen, skulle blifva lärorik och nyttig och folket kunde då säkrare än hittills bilda sig ett omdörae om regeringens mening i förekommande omtvistade fall. Jag vill ej upptaga till besvarande hvad hrr Carlån och Ridderstad samt öfriga motståndere till det kongl. förslaget anfört, utan pröfvar det efter hvad mitt enkla och sunda omdöme gäger mig. Det förefaller mig då besynnerligt, att allmänna tidningarne så ifrigt motsätta sig förslaget och agitera deremot, samma press, som oupphörligt talar för borttagandet af skråförfattningar och predikar näringsfrihet öfverallt. Men när man rörer vid pressen och söker förbättra densamma, då får man se och höra yttringar af det krassaste skråtvång, då talar man om att genom detta förslag band lägges på pressens frihet och kringspridandet af dess alster Är detta väl annat än en qvarlefva från skråandans tider? På detta sätt uppfattas den nådiga propositionen af en press, som eljest talar om fribet och jemnlikhet i alla riktningar. Ilvad åsyftar i sjelfva verket den nådiga propositionen annat än en utsträckt frihet, d. v. s. en allmännare spridning af en regeringens tidniagsorgan: om regeringen nu hade en organ, genom hvilken dess äsigter opartiskt och utan ensidighet framställdes, öppnades för pressen i allmännhet ett större fält för diskussionen. Derigenom blefve ock allmänheten bättre upplyst om gagneligheten af regeringens politik, och för pressen sjelf, som stundom har rätt svårt att vara intressant och fylla sina spalter, borde tillfället att få ingå i polemik med regeringens organ ej vara ovälkommet. Jag kan således ej annat än på det kraftigaste förorda bifall till ett förslag, som bör lända landet till största båtnad. Det andra yttrandet, som utgjorde svar på hr Hiertas replik, hade följande lydelse: Jag har begärt ordet för att tillägga något, som jag glömde, då jag förra gången hade ordet. Jeg anser nemligen den kostnad, som i K. M:ts nådiga proposition föreslås, vara helt obetydlig i förhällando till den fördel, som skulle för landet uppstå derigenom att det, genom Posttidningens spridning, finge kännedom om regeringens åsigter. Hvad beträffar hr Hiertas jemförelse mellan kakelugnsfabrikationen och tidningspressen, så får jag tillkännagifva, att den förra är af den beskoffenhet, att anslag för den hvarken begäreg eller behöfves; men att jag deremot enser vår tidningepress, som bar ett mycket vigtigare kall att upptylla, ännu vara af den beskaffenhet att jag intet skulle hafva någon betänklighet att tillstyrka ett ändå högre anslag för att så den bättre. Såsom man lätt fianer, ligger den ärade talarens misstag deri, att han förbisett, det här ej är fråga om en fri täflan mellan ett regeringens blad och den öfriga pressen, utan om etatsanelag för gratisutdelning af ett regeriagsblad. — Ett bidrag till ejelsekrifvenhetens historla. I Fäderneslandet af sist.