Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1866, sida 1

Utan att svara ett ord eller bekymra miz om Dalefield och hans familjs förvånade blickar, begaf jag mig med indianen till det antydda stället, och sedan vi öfvertygat oss att vi ej kundo belyssnas från något håll, nedkastade vi oss i gräset under en hvitpil. Otåligt väntade jag att Svartfogei skulle börja samtalet. Jag betviflade nemligen icke längre att han spelade en falsk roll, och att jag, gent emot en så slug fiende, behöfde den största försigtighet för att komma under fund med hans förräderi. Synbarligen öfvervägde hans vidskepelse hans hat mot de hvita. Jag insåg således att den enda möjligheten att aflocka honom något mera bestod deruti att icke blott nära och underblåsa hans vidskepelse, utan äfven att dölja mina tankar på det omsorgsfallesto samt inskränka mig endest till ytliga svar på hans frågor och enstaka väl öfvertänkts, likasom tillfälliga anmärkningar. — Min hvite broder åtföljos af en smärt, antilopögd ung squaw, började han slutligen och mindre för att afleda min uppmärksamhet från hans brefväska, än emedan Schan) Se H.-T. N:o 1—53.