Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1866, sida 3

tiska parlamentet. Den gruadsats, att staten hufvudsakligen är till för att skydda rätten, i förbindelse med den i sig sjelf förträffliga och manliga åsigt, att den regerande och den lagstiftande magten så vidt som möjligt böra undvika att ingripa i förbållanden, som genom individernas samverkan och folkets förmåga af sjelthjelp kanna ordnas, har der städse gjort sig starkt gällande, då frågor af sådan aatur förelegat til behandling. Mängen har hellre velat låta missförbållandena fortfara i afvaktan på deras bortrödjande nedifrån genom de enskildes sugande klokhet, öretagsamhet och humanitet, än låta en holsosum princip brytas. Emellertid är gränsen för denna princip svår att draga. Ser man närmare på saken, så äro ur en viss synj vunkt samfunden sjelfva, från den lägre, kommunen, till den högre, staten, föreningar a! indwiduella krafter och intressen, hvilkas uppgilt är att utföra alla sådana förbättringar, som det öfverstiger de enskilda personernas förmåga att verkställa, men som måste ufsöras, om ej det hela skall alltför kännbart lida. Och der dessa samfund icke styras medolst ea godtycklig administration ofvanifrån, till avilken samfundsmedlemmarno overksamma skulle se upp till såsom till en försyn; utan der allt afgöres af samfundsmedlemmarno sjelfve genom deras ombud på offentliga ting, och hvarje fråga diskuteras inför allmänheten, som dessutom genom tidningspressen har tillfälle att lifligt deltaga i rådslagen och inverka på besluten — der kan man ingalunda säga, att sjelfbjelps-principen är bruten, om på lagSLliftningens väg ett ondt lindras, af hvilket aela klasser lida så, att genom dessa klassers lidanden samhällets egen välfärd undergräfves. Också har det brittiska parlamentet redan år 1851 genom en då antagen ,lag om de arbetande klassernas boningshus beträdt shagstiftningens bana i denna riktoing, och de: är sannolikt, att det nu församlade unserhuset skall taga ytterligare och ganska betydliga steg på samma väg. Genom lagen af år 1851 berättigades vissa lokala myndigheter — sockenstämman (.the vestry -f the parish) och the local improvemont-board satt anslå on tillgängig jord eller medelst frivilligt p anskaffad jord till te atplatser för arbetarebostädera appförande, samt att sjelfva låta sådana bostäder. Vidare bomyndig statens finansdepartement att mot vis kerbeter låna ifrågavarande kommunalrsynligheter penningar till sådane företag. Rogeriogen har nu, i sistlidne Februari månad, forelagt parlamentet ett iagförslag, enligt vilket samma rättigheter, som sockenstamnorna och ,the local improvement-boaräs. orlänats, skola utsträckas ej blott till andra sommunala myndigheter, utan ock till bolag och enskilda personer, samt att dessa för sådant ändamål kunna erhålla statslån, dock j under 4 procent ränta, att betala inom tretio år. Haru mogen allmänna meningen i Engand är för kraftiga åtgärder i den föreliggande frågan visar sig bäst deraf, att pressen finner detta regeringsförslag alldeles otilläckligt och väntar föga gagn deraf, såUnge lsgen icke tillåter toångsköp, expropriaion, för anskesfande af tjenlig plats åt arbetarebostäder, der man ej genom frivilligt köp kan erhålla sådan. Också hear parlamentsledamoten för Finshury, br M Cullagh Torrens —en afdessa, nye nän, som jemte Stuart Mill, Hughes, Potter, Buxton och andra gifva detinnevarande paramentet on starkare pregel af socialt och moraliskt intresse än dess föregångare — inlomnat ett lagförslag, som har en vida ralikalaro och mer ,,sopande karakter än 1 vingens. Hr Torrens förslag är följande: När helst en sockenstämma eller en sundbetsnämnd (board of health) eller tjugo i byarmdras grannskap boende skattskyldige personer underrätta inrikesdepartementet, att en gata eller ett distrikt företer en ovanligt hög lödsnumerär, skall regeringen utse en inpektör, som har att undersöka stället och nlemna en redogörelse för bostädernas saniära beskaffenhet och förslag till de uppäckta olägonheternas undanrödjande. Denna edogörelse skall af regeringen tillställas den okala myndigheten, och der de af inspektöen föreslagna åtgärderna befunnits behöfliza, kall denna myndighet anmodas att bringa lem i verkställighet, för hvilket ändamål den dklädes med rättighet till tvångsköp, i enighet med expropriationslagen, och rättighet tt nedrifva de utdömda husen och i deras tälle uppföra andra, tillräckliga att på ett ned helsovårdens fordringar öfverensstämnande sätt härbergera ett lika stort antal amiljer. Den lokala myndigheten berättigas idere att för detta ändamål upptaga lån af taten och att betala detta och bestrida alla ör de vidtagna åtgärderna nödiga kostnalerna medelst kommunalskatterna. , Tydligt är, säger en engelsk tidning med nledning af detta förslag, ,,att den abstrakta ganderätten ej kan i hela sin stränghet akttagas, då ett samhälles fysiska och moaliska välfärd dervid står på spel. Bevaandet af de nästen, från hvilka febrar och arsoter utgå för att förhärja omgifningen, är ner än indirekte fiendtligt mot det allmänna ästa. Närhelst farsoter utbryta i dessa drifänkar för pestämnen, meddela de sig, på rund af en gudomlig och naturlig vedergallingslog, till de sundare qvarter, der samällets ledande klasser, dess bildning och örmögenhet, nedslagit sina bopålar. Regeing och parlament hafva nyligen, för att ;nmma boskapspestens utbredning, vidtagit tgärdor, inför hvilkas nödvävdighet hvarjo petänklighet, yppad ur den abstrakta eganlerättens synpunkt, måst vika. Men hvad i haft rättighet att göra, när frågan gällt äddandet af egendom, dertill hafva vi en ändligt starkare rätt, när menniskolif äro i ara. Vid tusen tiliällen har denna vår rätt tt ingripa i det allmänna bästas intresse