Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1866, sida 1

Mandanslickan ). Berättelse från Rhen och Missouris slodområde. At BALDUN MÖLLHAUSEN. (Öfverrättning af Sigfrid Nyberg) — Den bleka, sköna damen var törstig och hon har druckit; den bleka, sköna damen med himmelsögonen är hungrig, der finns kött, både kokt och stekt, samt bröd och kaffe, sade Schanhatta med sin djupa, melodiska altröst till Kato Dalefield, hvarvid hon pekade mot elden. — Min snälla Schanhatta, utropade jag skämtsamt, — det sor ut som skulle jag endast vara en gäst. Scbanhatta betraktade mig med en röranåe förvirring; hon trodde verkligen att hon hade begått ett fel. — Schanhatta tillhör sin herre, sade hon derefter sakta, — och der hon såtter sin fot är han herrskare. — Men ni skrämmer ju det söta barnet, inföll Kate i det hon sprang upp och lade Schanhattas arm i sin; — kom, min kära bruna syster, jag är riktigt hungrig och gläder mig således att du vill ge mig något att äta. Åter förvånades jag öfver att bon, som kort förut hade talat med en sådan ringaktning om min skyddsling, nu lät hänföra sig till en sådan vänlighet mot den bauna flic) Se H.-T. N:o 1—51.