Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1866, sida 1

— god dag, mina högtärado herrar bröder! fortfor hon till tvenne resliga Haga män, hvilka hado inträffat sår utilist med I mon ej ännu stigt al si tack för er vänliga or ; finner mig i godt sällskap och har redan ålt middag, medan ni troligtvis änau måsto skja bjorten för att stilla or hunger. — Nog nu med barrslisheter och hör miit sista ord, afbröt sadorn henno sirängt, — om du fortsar att genomströfvai vildmarken r egen hand, samt till och med till fots, t skall du snart komma mig alt ångra att jag tugit dig med mig. — Men jag kan inte soiva så länge som mina tröga bröder, svarade Kato och antog en komiskt utmanande hållning, — och om da verkligon vore nog grym alt skicka mig tillbaka, så skulle jag undfly mina fångvaktara vid första lägliga tillfälle, och redan ofter tra dagar åter infinna mig hos den bäste och ådolmoåigaste af alia fäder — Godt, godt, min dotter, saraio Dalefiold blidktad; — jag vot att du är objelplig: men i dag kade jag hust dubbelt skal att vara ond på dig, fom med obegripligt öfver dåd utsättor dig för saro, omedan — emedan det förafallor mig som vi inte vore så trygga som vi hitintills h teott, och saker föroge omkring oss, som kräfva den största försig tighet från vår sida. gt! utr ropade miss Kat i sidoviie! på mig, — jaf atade redan att vi skullo Ltdgas återvärd: till S:t Joseph utan alt hafva träffat ut föl det minsta äfvontyr. — Uuausana icke ödet, fli dern allvarsammare, hvarvid tan betraktad (mig forskande, — du kan into veta huru när a, återtog sa